Ett halvt sekel med dansband firas med många band – ”Vi är inte så storvulna”

I år är det 50 år sedan dansbanden tog plats på Lundegård, norr om Köpingsvik. De första årens somrar var det dans flera gånger i veckan med start vid valborgshelgen.

– Det var logdans 45 kvällar, hela sommaren. Men med åren fick logdansen lite av en töntstämpel allteftersom discon växte.

– På 80-talet skulle det vara lysande discokulor och låtar från grammofon, då bestämde vi oss för att koncentrera dansbanden till en vecka, och det blev vecka 27. Första veckan i juli. Och så har det fortsatt under åren sedan dess, säger Micke Henning.

Han driver idag Lundegårds camping tillsammans med sin far, Olle. Men startade campingen gjorde farfar Vilhelm.

– Farfar kom som dräng till Lundegård som då var ett lantbruk, så småningom fick han köpa gården. Och när han såg alltfler komma och köra ner till stranden tyckte han väl att han kunde tjäna lite pengar på det och så gjorde han om hela gården till camping.

Lundegårds camping var därmed född, omkring 1963.

– Många tyckte att han var lite galen och menade att campingverksamheten skulle nog inte hålla så många år, men de fick ju fel.

Micke fick vara med i arbetet redan som liten, till en början med genom att städa toaletter.

– Vi barn väcktes klockan fem på morgonen för att göra rent så att toaletterna skulle vara fina när gästerna började vakna.

Lundegårds camping startades av farfar Vilhelm och hans söner Kurt-Olof (Olle) och Albert (Pelle) tog över. Men det var inte alls självklart att Micke skulle fortsätta i deras spår.

– Jag gjorde lumpen och sedan blev det en lucka innan jag tänkte utbilda mig inom arkitekturområdet. Och efter den där sommaren 1995, som bara skulle bli tillfälligt, stannade jag och jobbade på campingen, och sedan har jag blivit kvar, skrattar Micke.

– Arkitektur är egentligen min grej, men det får jag utlopp för också här. Det är alltid något som behöver förändras och läggas till vad gäller byggnader och utformning.

Nu har det gått 50 år sedan dansbanden började komma till Lundegård. Hur firar ni det?

– Ja, vi är lite anonyma och inte så storvulna. Men vi har fler band i år än vad vi brukar ha.

Micke har fullt sjå för att få ordning inför varje dag och kväll. Det blir inte mycket sömn den här veckan, i bästa fall några timmar på morgonkvisten och kanske några på eftermiddagen innan allt skall ställas i ordning igen. Vid niotiden öppnar kassan och en halvtimma senare börjar musiken som sedan håller på tills midnatt har passerats med två timmar. Hela tiden med full fart på dansbanan, upp till 1 500-2 000 glada dansare från hela landet.

– Två av mina döttrar står i kassan och det sköter de hela kvällen utan att jag behöver vara inkopplad. Så här dags är jag på plats men i bästa fall händer det inget särskilt utan jag kan gå runt och prata lite med folk, säger Micke Henning vid tio-tiden den här kvällen när Perikles står på scenen.

På dansbanan är det full fart och trångt redan efter några minuter från det att Perikles har börjat spela. Den här kvällen är det maskeradtema och jag träffar ett rävpar. Det är Maud Wikström från Nynäshamn och Pär Schönfeldt från Stockholm. Maud har varit på dansbandsveckorna i tolv år.

– Vi åker på andra evenemang också, men det här är absolut höjdpunkten. Hit längtar vi hela tiden tillbaka, det är badet, uppträdanden och kurser mellan husen på dagarna och dansen på kvällarna. Det är helt enkelt toppen, säger Maud.