Efter stormen

Invärtes stormar nås vi alla av. Mer eller mindre ofta, mer eller mindre starka. Ibland kan det kännas som orkan, andra gånger som en överraskande kraftig men snabbt övergående tromb. Varje gång och oavsett styrka och omfattning uppstår det sår.

Precis som i naturen och i våra samhällen när de kraftiga yttre stormarna sveper förbi. Rut, Per, Simone, Gorm, Dagmar. Och nyligen Alfrida. Naturens krafter visar vilken styrka de besitter. Hur mycket som kan förstöras. Hur liten människan är i jämförelse.

Efteråt kan vi förbereda oss för att skadorna skall bli mindre nästa gång. Ett extraelement till huset, en kamin som kan hålla värmen och även användas att koka lite enkel mat på, konserver som kan ersätta maten i det strömlösa kylskåpet.

Men mycket av det som vi ser som självklara saker i våra liv slås ut. Mobiltelefonen går inte att ladda och många av oss har ingen annan telefon. Tv:n och datorn har ingen ström, och inte heller radion. Var finns nu den radio som går på batterier?

För en kort tid kommer vi ihåg att vi borde skaffa oss reservmöjligheter. Ända till nästa storm kommer – javisst, ja.

Invärtes stormar kan komma lika plötsligt och oväntat som Alfrida. Kroppen orkar inte stå emot, vi går sönder. Vi orkar inte hålla emot när motståndskraften slås ut. Kanske av elakhet, mobbing och hat från vår omgivning. Kanske av arbetslöshet, sjukdom och ekonomisk utsatthet.

Kan vi förbereda oss, när stormen väl har dragit över? Förbereda oss om det skulle hända igen?

Javisst kan vi! Om vi hjälps åt och finns till för varandra. Då klarar vi att stå emot många stormar.

Det är de ensamma träden som faller tyngst.