Det ljusnar
För ett par dagar sedan inföll vintersolståndet då årets längsta natt infaller. Och därmed årets kortaste dag. Det dygn då det är som allra mörkast på året. Och inte blir det bättre när solen inte kan visa sig genom molnen som täcker himlavalvet och det är duggregn i luften.
Men vi vet att det har vänt. Nu blir dagarna lite längre, även om det går sakta. Det dröjer några dagar eller någon vecka innan vi märker att mörkret har fått ge vika.
Vi lever i en tid med så mycket mörker. Som en sammanfattning kallade en person året för ”mörkrets och krisernas år” på radion häromdagen. Men kommenterade sig själv med orden ”men också ett år då vi mer än tidigare har förstått att vi måste hjälpa varandra”.
”En droppe droppad i livets älv, har ingen kraft att flyta själv. Det ställs ett krav på varenda droppe: Hjälp till att hålla de andra oppe!”Tage Danielsson
Just precis så är det. När mörkret är som mörkast behöver vi finnas till för varandra. Ge varandra hopp om än aldrig så litet. Ett hopp om att den där glimten av ljus kan och ska blänka genom det som fortfarande är mörkt.
Du och jag kan vara det där blänket som glimrar till. Där det är mörkt och dunkelt kan vi finnas till i en situation eller för en person som så innerligt behöver ett hopp, mitt i det mörka. Då kan vi få känna att mörkret ger vika, även om det går sakta.
Och då kan vi önska varandra en God Jul. Och ett Gott och bättre Nytt år!
Ännu ett år
Ännu ett år
vaknar en vår
lovar ny blomning
fast vintern var svår.
Ännu en knopp
värmer min kropp
hälsar att mörkret
skall bytas mot hopp.
Cecilia Ekhem
