Då. Nu. Framtid.
Vi har en förmåga att komma ihåg det bästa. Då – vi pratar om det som hände, det som var, människor vi kände. Och människor vi saknar. Då – tänk om vi kunde få tillbaka det. Och så ofta vårdar vi ting och händelser från Då. Vi sparar på minnen. Några av oss går tillbaka många hundra år för att hitta minnen av förfäder och livet som var. Då.
Mycket är vackert och värt att ta hand om. Mycket kan vi lära oss av det som var en gång. Men Då kan aldrig bli Nu. Då skall aldrig blir Nu.
Utan att lämna det som var Då helt och hållet får vi leva Nu. Det som har präglat oss, det som hände en gång, det som har format våra liv och tankar, det följer oss varje Nu-dag. Vi kan inte lämna det oavsett om vi vill. Men vi kan låta det bli erfarenheter som vi kan bygga vårt Nu-liv på. Tillsammans med det som händer. Just nu och just här.
”Du kan inte undgå morgondagens ansvar genom att undvika det i dag.”Abraham Lincoln (1809-1865, amerikansk president
Då var en gång Nu. De som levde då hade att ta ansvar för sina liv varje dag de vaknade och ställdes inför nya möjligheter, nya val.
Nu får vi göra likadant. Vakna till Nu-dagen och lämna Då bakom oss. Ta vara på de möjligheter som finns just den här dagen. Ta ansvar för just den här dagen och den närmaste framtiden som vi kan påverka.
Nu är nu. Det första steget in i framtiden.
Min framtid
Ett nyckfullt ögonblick
stal mig min framtid,
den tillfälligt hoptimrade.
Jag skall bygga den upp mycket skönare
såsom jag tänkt den från början.
Jag skall bygga den upp på den fasta marken
som heter min vilja.
Jag skall resa den upp på de höga pelare
som heta mina ideal.
Jag skall bygga den med en hemlig lönngång
som heter min själ.
Jag skall bygga den med ett högt torn
som heter ensamhet.
Edith Södergran, 1925