Att vila i väntan

När livet är ovisst och grått kan vi ibland tänka att det alltid kommer att förbli så. Vare sig det nu är sjukdom, arbetslöshet, andra kriser eller allmän tomhet som gör livet svårt. Men de flesta av oss har också erfarenhet av hur mörka tider kan följas av ljusare dagar. Kanske när vi får ett oväntat möte eller är med om någon oväntad händelse.

När otåligheten tränger sig på är det gott att kunna vila mitt i väntan. Oavsett vad vi väntar på. Att se tiden an med ro och tillförsikt. Att finna något gott i vilan – att kunna vara lugn och behålla ett hopp också i den svåra stunden; att tänka att med tiden kommer en lösning, även om jag inte kan se den just nu.

I våra liv dyker det upp problem och svårigheter. Somligt kan vi reda ut direkt. Annat är mycket svårare och man ser inte lösningen. Ibland krävs det handling, men andra gånger kan det rätta vara att se tiden an. Att vila i att vissa saker faktiskt löser sig av sig självt.

Det som idag verkar vara ett berg kan krympa ihop till en liten kulle om en tid, eller rentav försvinna helt. Lättare blir det när vi kan hjälpa varandra att hitta det som är gott, det som gör att vi kan finna vilan. Och låta otåligheten sjunka undan i förvissningen om att jag inte behöver göra allting själv.

Det är inte fel att ta hjälp och tröst av vänner, bekanta, grannar eller arbetskamrater. Det kan till och med vara en dubbel välsignelse – både för dig och för den som får möjlighet att hjälpa.