Att välja perspektiv

Det finns två sidor av allting. Beroende på hur vi ser på det som händer, vilket perspektiv vi väljer att ha, kan upplevelsen bli helt olika. En del dagar tenderar allt att gå i svart, det är svårt att se någon ljusning i det som händer. Sådana dagar är vi inte särskilt pratbara och det är lätt att det mörka och svåra sprids vidare till dem vi möter.

Andra dagar är det allra mesta ljust och vackert och vi mår bra. Även om det kan finnas stenar i skorna känns det mindre när vi upplever att livet är gott. Det är ju bara att ta av sig skon och tömma ut stenen och så går livet vidare.

Så är det med allt som händer i livet och allt som möter oss. Det finns flera perspektiv och det är vår möjlighet att välja det som vi mår bra av. Den kända tesen om glaset som är halvtomt eller halvfullt är alltid lika sann.

Också ensamheten har två sidor. När jag själv väljer att vara ensam är det både lugnt, skönt och avslappnande. Det kan också vara ett tillfälle att samla kraft inför det som skall komma.

Helt annat är det när jag är ensam därför att det inte finns någon som vill eller kan vara tillsammans med mig. När det inte finns någon som jag kan ringa till för att få höra en röst för en kort stund. Den ensamheten är svår och tung. Och inte självklart enkel att komma ur.

Trädet som står där ensamt är stort, ståtligt och väl synligt. När det blir grönt kan vi beundra det i all sin prakt. Men ensamheten gör också att det är utsatt. När stormen kommer finns det inget skydd och det är alltför lätt att det faller omkull. Det bästa för trädet skulle vara att få växa i en dunge, tillsammans med andra som skydd och sällskap.

Så är det också för oss. Ensamheten blir mindre när vi får växa i sällskap, i en dunge av medmänniskor som ser oss och lyssnar till oss. Och där jag får vara till stöd för någon annan som behöver.

Vi får luta oss mot varandra och känna att vi tillsammans blir starkare.