Är det möjligt...

Svåra sjukdomar som drabbar nära och kära, utsatthet genom arbetslöshet, mobbing i skolan, våld och övergrepp i familjen. Och så dessa krig som påverkar oss alla även om vi inte är mitt inne i dem. Det finns så mycket som oroar oss och gör oss rädda – varje dag.

Inte en dag utan dessa många fruktansvärda och tragiska händelser.

Är det då möjligt att någon liten stund finna lugn och ro, kunna koppla bort omvärlden för att hämta ny kraft. Nytt mod för att kunna gå vidare i livet på jakt efter det som ändå står över allt det onda. De goda stunderna mitt i det mörka. Den goda och glada tonen i livet som en motvikt till de många mollackorden.

Det kan verka svårt, men jag tror att det är alldeles nödvändigt.

Kanske var det precis det som Eva gjorde när hon tog en promenad till Hornsjön på norra Öland och fick blicka ut över den helt spegelblanka ytan. Kanske är det lugnet och ron som någon finner under en promenad i Mittlandsskogen där han har vandrat så många gånger tidigare och känner varje stig.

Kanske finns lugnet och återhämtningen i mötet med en nära vän en stund då ingenting annat är i fokus än ert samtal, er gemenskap. Kanske finns lugnet vid ljusbäraren i din kyrka, där du har tänt ett ljus för dig själv och dina nära.

Tids nog tvingas vi återvända till vardagen, till allt som oroar och gör oss förtvivlade och som vi inte kommer undan. Tids nog – när vi har fått tanka energi och kraft som ger mod att söka efter de vackra stunderna.

De vackra stunderna, lugnet, ron och vilan som vi får dela med oss av till varandra. Visst är det möjligt!