Annorlunda och unik

Ett vackert bärnstenssmycke mitt i skogen bland det vissnande årsgräset och de till brunt övergående löven i skogen. Dagarna blir mörkare, dimman och regndropparna omsluter oss och gör trädstammarna allt mörkare.

Då finns den där. Orangegul, levande, glänsande. En annorlunda och helt unik del av naturen med sina veckiga lager i skiftande färger. Tickan, svampen som har valt ut ett träd för att få näring för egen del – men som samtidigt ingår i ett naturligt nedbrytande.

Någon kallar den för parasit, andra säger att den är ett naturligt inslag i naturen. Den är annorlunda och den är ovanlig där den finns. Kanske just därför upplevs den som vacker och ett spännande inslag?

Så är det i naturen. Det unika och det annorlunda har sina platser. Den som ser det vackra istället för det som kan vara negativt får många upplevelser att bevara för att förstå den värld vi lever i.

Så borde det också vara bland oss människor. Att det unika och annorlunda får plats utan att skuffas undan, utan att vi ser ner på det, utan att vi framhåller det som kan uppfattas som negativt. Så att vi istället kan förstå.

Var och en av oss har goda och mindre goda sidor. Tillsammans kan vi hjälpas åt så att de goda sidorna blir fler och synligare.

Vår värld behöver människor av god vilja – då kan så mycket bli så annorlunda. Och det goda finns runt omkring oss om vi vill se det.