Än så länge dolt
När blomstren i våra trädgårdar har blommat ut är det lätt att klippa ner dem, slänga bort dem eller lägga dem på komposten. Och otåligt vänta på våren när nya bladrosetter och knoppar vågar sig fram.
Men varför inte behålla hela växten över vintern. Och upptäcka skönheten i de torra frökapslarna. De som rymmer så mycket liv som väntar på att få ge nya skönhets- och doftupplevelser.
”Alla morgondagens blommor gömmer sig i de frön som sås idag.”Kinesiskt ordspråk
Än så länge är det dolt. Än så länge är det torrt, grått, trist och till synes utan liv. Men kom ihåg – Livet finns inuti. Det tar bara en paus. Om några månader har det torra och grå fått ge med sig. Då vecklar de nya knopparna ut sig, det doftar och lyser mot oss. Och gör att bin, humlor och andra levande små varelser får tillgång till mat.
Ibland riskerar vi människor att bli som de torra frökapslarna. Torra, grå och lite trista. När vi stänger till om oss. När vi varken orkar eller vill dela med oss av det vackra som vi bär på, inom oss. Ibland blir det så. Vi vill bara dra oss undan, vara för oss själva, utan krav på att vara trevliga, underhålla och visa upp oss.
Men inuti det gråaste gråa och det som är tillstängt och trist finns Livet. Det som öppnar sig mot omgivningen om vi har tålamod att vänta. Om vi har tålamod att vänta och förväntar oss ett blomningsunder så skall det visa sig. Det som än så länge är dolt skall visa sig. Det gäller både blomstren och människorna.
Och kom ihåg – ibland behöver vi hjälpa varandra att blomstra på nytt!
När en blomma bryts
När en blomma bryts av i sin vackraste blom
då blir marken så trist och så fruktansvärt tom
men kanske ändå att det finns någonstans
en undangömd äng eller skreva
dit en blomma som brutits för tidigt
kan komma och fortsätta växa, dofta och leva.
Inte kan man väl tro att det bara blir stoft
av en blomma som himlen gett färger och doft.
Kanske Den som har gjort den blomman en gång
kan låta Sin kärlek förklara
Kanske vill Han helt enkelt ha tillbaks
för Han inte mer kan vara utan den bara…
Atle Burman