Allt har sin tid

Allting har sin tid. Det är ord för en av Bibelns böcker som har använts i dikter, i sånger, i talesätt och som används i samtal oss emellan. Allting har sin tid. Det är inget konstigt med det. En och samma sak kan inte hålla på i evighet här på jorden. När allting har sin tid leder det också till omväxling, något som vi behöver för att inte bli trötta, uppgivna och tappa tålamodet.

Men det innebär också att vi måste lära oss att släppa taget. Det där som har funnits i mitt liv och som jag har uppskattat så mycket – det kan inte finnas kvar i all tid. Oavsett om det handlar om döda ting som fyller mitt liv, om platser där jag bor och arbetar eller i sämsta fall om djur och människor som jag älskar.

Att lämna ett hem kan vara svårt. Det kan innebära att det blir glesare kontakter med mina vänner.

Att lämna sitt arbete är för många en stor oro. Även om vi längtar till ledigheter och semester är det ändå så värdefullt och viktigt att ha ett arbete att gå till. Vi finns i ett sammanhang, vi har arbetskamrater och vi behöver lönen.

Än smärtsammare är det om vi mister en nära vän eller en familjemedlem. Kanske allt för tidigt. Kanske i en tid då livet var färdigt. Det spelar ingen roll, smärtan kommer vi inte ifrån.

Allting har sin tid. Liksom den gamla fiskebåten som har gjort tjänst åt människor på nordvästra Öland i så många år. Nu är den aktiva tiden slut, men med värdighet får den ligga kvar på den plats som har varit dess hem i alla tider. Där lever minnet kvar – också det har sin tid.

Predikaren konstaterar att allt har sin tid. Han börjar med födelsen och slutar med fred. Däremellan finns allt, precis allt annat. Låt oss hoppas att fred får bli slutordet för så många av oss som möjligt.