En guidad visning

dag hoppade sju intresserade turister in i minibussen och fick en finfin guidad tur av Anders, svensk boende i Luxemburg sedan 25 år. Och bättre guide kunde vi nog inte fått tag i, vi sprudlade av frågor som han snällt och artigt svarade på. Jag körde av någon konstig anledning på med skolfrågor och språkfrågor men också givetvis historiafrågor, Göran OT hade totalt snöat in på nån kyrka och bro som han inte kunde sluta prata om och Svante ställde helt riktigt de lite klokare frågorna som hade med EU och konstitutionen att göra. För att kortfattat svara på en del av mina frågor så 1. ungarna börjar redan i fyraårsåldern att lära sig språk, först och främst de officiella som är franska och tyska men även det inhemska luxemburgska för att till slut lära sig engelska. Men även portugisiskan är stort ett stort språk, för när byggboomen startade då Luxemburg gick från att vara ett industriland med främst stålproduktion till att bli ett centrum för bank- och finansväsendet, nån gång på 60-talet, så behövdes det byggarbetskraft. Och det hittade luxemburgarna i Portugal vilket har fört med sig att hela 15% av befolkningen är portugistalande. Och av den totala befolkningen är en stor del utlänningar och 1/3 av arbetskraften pendlar dagligen över gränsen till något av de tre angränsande länderna. Luxemburg växer lavinartat på grund av alla företag som flyttar hit, nu bor 450000 i landet men det beräknas att den siffran nästan är fördubblad om 10-20 år.

Sen tuffade vi vidare genom det lilla pittoreska furstendömet, vi åkte förbi huset där grundaren till EU-visionen föddes, Robert Schuman, vidare förbi byggnaden där föredraget till kol- och stålunionen skrevs under och till slut förbi EU-domstolen. Nästa anhalt var den amerikanska krigskyrkogården från andra världskriget där över 5000 amerikaner ligger begravda, den mest kända pansargeneralen Patton. Allt blev lite allvarligare för en stund, krigets fasor blev påtagligare, speciellt som även tyskarna kyrkogård låg ett stenkast bort med sina 10000 stupade. Och alla dessa stupade under ett och samma slag, Ardenneroffensiven under krigets absoluta slutskede då tyskarna gjorde ett desperat försök att få till en landväg ut till kusten igen, en kustväg som stängts i och med Dagen D och slaget vid Normandie. Och det är mestadels unga pojkar som ligger på den tyska kyrkogården, inslängda i kriget då det började bli ont om "arbetskraft". Och kom ihåg att dessa kyrkogårdar bara är två bland alla otaliga som ligger utspridda runt om i världen som ett bevis på det krig som krävde 60 miljoner människors liv.

Vi fortsatte sedan färden in mot stan igen och till slut lyckades så OT få sina önskemål bönhörda, vi stannade vid kyrkan och bron så att det skulle bli lugnt och det smattrade i hans gamla bälgkamera. Något vi säkert kommer få se i Kalmarposten så småningom. Färden avslutades med en lunch vid torget innan vi gick tillbaka till hotellet för att förbereda oss för match. Med en bra uppladdning i ryggen. /tobbe