Tummen upp för en ljus asfalt

MÖRBYLÅNGA

Miraklens tid är inte över. Den omtalade cykelvägen mellan Färjestaden och Mörbylånga utlovas bli en ”hel” och komplett cykelväg. Länsstyrelsen har givit sitt nådiga tillstånd att asfaltera den grusade delen genom Vicklebyskogen. Men det får inte vara svart asfalt...

Cykelvägen mellan Färjestaden och Mörbylånga, som invigdes förra året, får väl anses vara ett av de mer lyckade vägprojekt som verket någonsin rullat ut i naturen. Bakgrunden till bygget var, om ni nu glömt det, att 943:an var klassad som en av landets farligaste vägar (på verkets topp 100-lista) och att särskilt oskyddade trafikanter löpte stor risk att fara mycket illa på vägen. Även turistfolket tryckte på för att få till stånd en hyfsad cykelväg då just cykelpaket (det lär heta ”paket” enligt nyare, sanktionerad turist-terminologi) har blivit hett i turistvärlden.

Efter tio års tjatande och ältande, inte minst med kulturmiljövårdande instanser på länsstyrelsen, kunde så Vägverket äntligen rulla ut sina maskiner och dra igång. Att dra denna pärla till cykelväg borde egentligen inte stött på några speciella hinder. Öland är platt och marken lättarbetad. Men det finns andra hinder. Vissa fundamentalister inom kulturmiljövårdsektorn var enormt ängsliga för att cykelvägen skulle dras genom Vicklebys naturreservat. Och även om man inte lyckades förhindra själva vägen som sådan, lyckades man utverka att den absolut inte fick asfalteras just den sträcka som går genom reservatet.

PANIKBROMS

I den allmänna upphetsningen att vägen faktiskt blev av, efter mer än ett decenniums väntan, reflekterade beslutsfattare och vanliga dödliga inte så mycket över att några hundra meter av vägen var grus- och inte asfaltbelagd. Men vägen, som omedelbart blev enormt populär, används inte enbart av turister under fyra hektiska sommarveckor. Fastboende hurtbullar och motionärer tog genast vägen till sina hjärtan. Och det var då som problemen uppstod.

Genom näktergalssång och annat kvitter började plötsligt skrikande bromsljud höras med hög frekvens. Varför? Jo, av den enkla anledningen att ett par inlines (moderna rullskridskor) eller rullskidor, och det finns det många av på det snöfattiga Öland, inte rullar på grus. De ”snabbskidande” hurtisarna måste avbryta sin träningsrunda i höjd med Vickleby, stega ut på den vanliga vägen, ”skida” ett par hundra meter och därefter in på cykelvägen igen. Detsamma gäller alla dessa cykelfantomer som finns på ön. Ett par smala tubdäck funkar inte på grus. Bilister tvingades givetvis att panikbromsa så fort en vinglande ”skidåkare” eller cyklist plötsligt dök upp genom buskagen.

KNUTEN LÖST

– Så här kan det bara inte få se ut, vrålade den alltid lika vältalige ordföranden i tekniska nämnden, Ove Karlesand (m), och lovade omedelbar asfaltering av hela rasket.

Men inte ett asfaltkorn skyfflades ut på grusbanan, trots rytandet. Däremot började Vägverket och länsstyrelsens kulturmiljöbyråkrater att skylla på varandra för nära-döden-upplevelserna på vägen. På verket sa man att länsstyrelsen förbjudit asfaltering i det känsliga området medan man på styret på andra sidan bron hävdade att det var en missuppfattning. Men nu i Herrans år 2008 verkar det som om den gordiska asfaltsknuten är löst. Vägverket har nämligen konstaterat att: ”...efter två vintersäsonger funktionen som cykelväg inte kan uppfyllas med normala drift- och underhållsmetoder.” Vidare påpekas det från verkets sida att ”stora mängder med löv, grenar och annat nedfall från den närbelägna skogen (men hallå, vägen löper ju genom skogen, reds anm) gör att cykelvägen kan upplevas som otrygg och osäker att cykla på.”

Summan av kardemumman är hursomhelst att verket, som man utrycker det, ”väckt frågan om asfaltering av gc-vägen.”

DOCK EJ SVART

Denna ”väckning” av asfaltsfrågan skedde för ett tag sedan och föranledde länsstyrelsen att skicka ut tre (3) handläggare i fält för att på plats närmare studera ärendet. Dessa vårdare av den ömtåliga floran, faunan och förfädernas spår i Vicklebyskogens ytterkant gick till slut med på att man möjligen kunde tänka sig asfaltering av cykelvägssnutten. Men det fick absolut inte vara svart asfalt! Varför? För att det skulle ”störa landskapsbilden i området.” Att det går en fet, svartasfalterad bilväg två meter öster om cykelvägen berörs dock inte...

Vägverket har dock lovat att man ska blanda in ”ljust stenmaterial i asfalten för att skapa en mjukare struktur.” Ack ja. Men nu blir det asfaltering. och det kommer att ske med det snaraste. vägverket räknar med att ha kletat på asfalt på den resterande biten redan i början av april. Nästa fråga i sammanhanget som väntar på sin lösning är: när kommer cykelvägen att nå ända fram till Mörbylånga? Vägen tar abrupt slut någon kilometer från tätorten där cyklisterna som till äventyrs vill rulla in Mörbylånga åter får ge sig ut på vägbanan. En lösning lär vara på gång, men något konkret resultat ute i den verkliga verkligheten har vi inte sett än. Men om tio år så...