Skånsk Glans över Sunny standup
BORGHOLM
Det är sällan som trygghet nämns som en av humorns viktigaste grundstenar. Men det är så det känns när David Batra och Johan Glans tillsammans bygger upp en präktig skrattkavalkad då Sunny standup intar Strand.
De har kamperat ihop sedan de gjorde programmet Räkfrossa på SVT för 12 år sedan. Skåningarna Johan Glans och David Batra. Har gjort stor succé med Kvarteret Skatan. Samlat på sig sådan rutin att det känns tryggt när de kliver upp på scen. Men samtidigt smyger sig en osäkerhet på. Blir det förutsägbart? Finns risken för har du hört den förutvibbar? Är det dags för en uddlös uppföljare?
PUNCHLINES
Det blir lite som en boxningsmatch när tio stycken komiker ska samsas om en scen. Rallarsvingarna avlöser varandra. Komikerna försöker gå på knock men för det mesta står nästa kombattant där två minuter senare och fyrar av en ännu starkare punchline. Det är fjärde gången som Sunny standup besöker Strand i Borgholm och humorshowen känns nu slagkraftigare än tidigare år.
Till att börja med överraskar Özz Nûjen i sin roll som konferencier. Han släpper den där kurdiska hörnflaggan som han ibland håller lite väl hårt om och är skönt spontan. Greppar istället tag i publiken, kombinerar sin Duracellkanins-aura med en sorts skön socialt inkompetent humor. Det är uppfriskande att se hur han samlar kraft ifrån publiken istället för att använda gamla tjuvknep som börjar kännas klena.
MINNESBETA MED GARVSYRA
Det är när komikerna använder dessa förutsägbara grundslag som de riskerar att drämma till allt vad de kan mot redan öppna dörrar. Och humor utan aha är sällan minnesvärt. Anna-Lena Brundin går i fällan med sina jag är gammal och mammaskämt. Ann Westin klampar in väl frekvent i någon sorts jag är tjock och psykotiskkänsla och Soran Ismail kan inte låta bli att anspela på sin bakgrund som kurd. Vilket är synd. För det finns samtidigt så mycket komisk tajming och briljans. Den sarkastiska tonen när han konstaterar att Pippi Långstrump tog anabola steroider och Karlsson på taket helt uppenbart var hög är riktigt skön. Likadant är det med Marica Carlsson, lysande utstrålning och skön attityd men väl enkla poänger kring hår och hudfärg frambringar knappast minnesbetor med garvsyra.
IGENKÄNNINGSHUMOR
Farligt nära att fastna i en sorts nisch är Robin Paulsson. Hans Zlatan-tolkningar har gjort succé i talkshow-programet Robins och han levererar med den äran även på scen. Dock går det att värja sig eftersom du vet vart han kommer att attackera.
Några som lyckas under kvällen är Hasse Brontén och Måns Möller. Deras permanenta mungiporna uppåt-stil smittar av sig. Brontén skämtar inte om sitt gamla polisyrke och släpper till och med den klassiska käpphästen sex och snusk. Istället gräver han upp en jämförelse med dagens ungdomars häftiga TV-spelsvanor och jämför med sin tids kurragömma och gömma nyckeln. Igenkänningshumor när den fungerar som bäst. Måns Möller å andra sidan överraskar när han väljer att vältra sig in i två långa utläggningar om sin galna ornitolog-granne och en bisarr historia om en stulen grill. Han bryter av alla rappa slagserier med denna stil. Det är inte avancerat, men ändå väldigt roligt.
PERFEKT TAJMING
Och så är det då dags för Herrarna Glans och Batra. Med viss trygghetskomplex alltså. Men snabbt vräks oron åt sidan. De använder nämligen tryggheten på rätt sätt. Batra går inte in i rollen som lite märklig indier och Glans är inte överdrivet naiv skåning med kritvit hy.
De är istället roliga. Punkt.
Glans orerar om hur den tragiska högtiden påsk nu plötsligt firas med massa kycklingar och en konstig hare. Batra avslöjar den svenska uppfinningen trekvartsshorts. Det är humor med aha samtidigt som det är särdeles väl levererat. Det finns en sorts självklar tajming framför allt hos Batra. Nästan så att du får känslan att den där mannen skulle kunna säga vad som helst och trots det vara hur rolig som helst. Orden levereras sådär perfekt så att varje punchline träffar klockrent och varenda en i publiken rycks med av slagserien.
Inga rallarsvingar alltså. Och inte heller tryggt som i tråkigt. Utan snarare Float like a butterfly, sting like a bee.
MAGNUS ANDERBERG