”Rädda räddningskryssaren Kåreholm!”

KÅREHAMN

Rädda Willy, rädda menige Ryan och – rädda räddningskryssaren Kåreholm!?– Det som skett med Kåreholm är ett helgerån, anser Börje Persson på Karse, en gång i tiden skeppare på kryssaren.Kåreholms framtid är högst osäker, men frivilliga krafter har satts i rörelse för båtens överlevnad.

”Räddningskryssaren Kåreholm tillbaka till Kårehamn” kunde Ölandsbladet basunera ut i april 2002.

Männen bakom bolaget Solsidan Öland Runt, Eddie Forsman och Seppo Ekelund, såg den då fint bevarade räddningskryssaren, som ett av flera dragplåster i ett framtida museum i just Kårehamn och flytten från Stockholm ingick samtidigt i marknadsföringen för 2002 års regattvecka i Borgholm.

Sagt och gjort, Sjöhistoriska Museet gav tanken sitt gillande och Kåreholm transporterades per lastbil till sin gamla hamn där den under åren 1941 – 1971 fungerat som räddare i nöden för diverse snedseglare.

vind för våg

– Jag började på räddningsstationen 1961 och blev ganska snart skeppare på Kåreholm. Och det var jag fram till 1971 då båten togs ur tjänst, minns Börje Persson på Karse, en udde strax norr om Kårehamn.

Tanken 2002 var att Kåreholm snabbt skulle in under tak, mer exakt i hamnens båtskjul byggt för 60 år sedan i numera väderbiten eternit.

Av detta blev intet.

Båten från 1942, delvis byggd av mahogny i dubbla lager, fick helt enkelt stå ute, i storm och kyla, i stekande sol och i ösregn. Ibland nödtorftigt skyddad av en tunn presenning, men i regel helt ”naken” lämnad åt sitt öde, på land men ändå vind för våg.

Resultat: en misär.

helgerån

– De två åren tog lika mycket på båten som alla de 60 åren tidigare. Ett helgerån, anser Börje Persson bistert.

– Man tittade ju på båten varenda gång man var hit ner…båten gav en sned bild av både sig själv och hamnen. Det hände inget och ingen visste vad som skulle hända.

För ett år sedan kom Kåreholm in i båtskjulet, för att bokstavligen hamna på torken.

– På den här tiden har han lättat 1 200 – 1 500 kilo, berättar Börje Persson och suckar när vi klättrar över relingen där färgen flagnar medan det tjocka lagret av lack på masten närmast faller isär vid kontakt.

– Ett sådant gediget arbete…det ska inte se ut så här.

klubb?

Framtiden för Kåreholm är inne i ett avgörande skeende. Ska båten tillbaka Stockholm? Eller ska gemensamma krafter rädda den kvar, där den hör hemma, i Kårehamn?

– De flesta vill ha den kvar. Jag, fiskarbasen Tore Johnsson, Åke Andersson i Böda och Åke Johansson i Störlinge träffade kommunledningen här i veckan för att diskutera båtens framtid och kommunen har vi med oss, säger Börje, väl medveten om att en räddningsaktion kräver:

– Intresse, tid och pengar. En väg vi funderar över är att bilda klubb, förening eller stiftelse runt båten. Det kanske finns sponsorer som kan hjälpa till. Kan det finnas det hjälp att hämta från Sjöhistoriska eller regionförbundet?

– Sånt grunnar vi över.

Börje Persson är väl medveten om att en räddningsaktion kräver:

– Intresse, tid och pengar. Här finns att göra, mycket är pillerjobb. Skrapa, fernissa, putsa och greja.

Degerhamn

I det längre perspektivet återkommer tanken på fiske- och sjöfartsmuseum där båtskjulet med innehåll ska utgöra propellern allt snurrar kring.

– Samtidigt krävs det mycket för att starta museum, men vi känner oss för och ska hålla frågan i liv. I Degerhamn har de ett väldigt fint museum, det är någonting att ta efter.

Fast längst fram i ledet står frågan om Kåreholms framtid.

– Vi ska jobba på det. Den som vill vara med får gärna höra av sig. Och jag vet att Kåreholm ska upp som ärende på yrkesfiskarnas årsmöte.

MICHAEL STÅHL

michael.stahl@olandsbladet.se