Personligt med Körberg

SOLLIDEN

Efter att alla ölänningar fått räcka upp en hand, sjunger Tommy Körberg ”Jag är en fattig bonddräng”, som en hyllning till alla bonnläppar.

Det inleder den personliga sommarkonserten på Solliden.

För nästan precis ett år sedan stod Tommy Körberg några hundra meter norrut, med Helen Sjöholm och Benny Anderssons orkester på Borgholms slott. Det var en stor scen med en uppsjö av musiker och otaliga instrument. På söndagskvällen i parken utanför Solliden, står han i en liten träloge tillsammans med de tre gitarristerna Mats Bergström, Johan Liljedahl och Max Schultz.

Men Tommy Körberg platsar i båda miljöerna. Hans magnifika röst gör som alltid att han fångar publiken redan under de första tonerna. Och det verkar som att han trivs med att kunna stå på en scen nära marknivå, föra en dialog med publiken och få direkt respons.

Knippet av låtar är en bred blandning av svenskt, amerikanskt och även brasilianskt - fast i svensk version. Carl Michael Bellmans Epistel 72, även känd som Glimrande nymf, har inte många förutom Fred Åkerström vågat sig på. Men Tommy Körberg klarar det med bravur. Erfarenheten från skådespeleri och musikalscener har han med sig även under mindre konserter som denna. Om än avskalat, ger miner och gester liv åt Bellmans ord.

Med kungaparet i publiken nämns förstås sommarens kungliga bröllop. Körberg påpekar att han inte fick jobbet i kyrkan under kronprinsessans vigsel.

– Men jag tänkte att ni kan se om det här är hyfsat bra i jämförelse om det skulle bli omgifte någon gång, skojar Körberg och bjuder på Eagles ”For my wedding” som skulle ha fallit väl in i Storkyrkan den 19 juni.

Han rör sig elegant mellan Frank Zappa, Olle Adolphsson och James Taylor. Och på sina akustiska instrument ger de professionella gitarristerna ett djup i musikbilden.

Under kvällens gång bläddrade Körberg dock förbi ett antal låtar i sin pärm. Kanske hade han hunnit med någon mer av dem om han kortat lite av sitt mellanprat.

MALIN EDEBORG