Pensionärer spränger gränser

MÖRBYLÅNGA

– Vill du åstadkomma något, så gör det. Tänk inte negativt. Satsa på att uppnå dina mål.

Projektet ”Passion för livet” har dragit igång även här på ön. Och ett av målen kan mycket väl vara att spränga drömgränser.

Egentligen borde väl ett projekt som ”Passion för livet” gälla alla. Men i det här fallet är det klart ålderssegregerat. Projektet riktar sig nämligen enbart till pensionärer.

– Vilket i och för sig är synd kanske, medger också Karin Hjort som är verksamhetschef för Studieförbundet Vuxenskolan i vår region.

– Projektet syftar ju till att höja den personliga livskvaliteten. Och det kan ju alla behöva.

Men som i många andra sammanhang behövs det träning även i att uppnå denna passion för livet. I ett joint venture-projekt mellan studieförbunden, pensionärsorganisationer och landstinget har följaktligen sett till att utbilda dessa inspiratörer, eller cirkelledare. Och på torsdagen var det dags för Mörbylångas del.

GRÄNSER

I hembygdsgården samlades därför ett ganska stort gäng damer (inga herrar...) för att få lite passionerad coachning i detta med att tackla livets besvärligheter. Och positivismens stora vapendragare den här eftermiddagen var Maria Kehagia.

– Allting är möjligt, påstår hon med ett smittande skratt. Gränserna finns inne i huvudet.

Maria Kehagia tränar inte enbart äldre damer (och de fåtal herrar som brukar dyka upp) att våga tänja sina gränser. Hon hjälper också idrottsmän – och kvinnor förstås, företagsledare och folk i offentlig förvaltning med det som går under beteckningen ’mental träning’.

– Man kan börja enkelt genom att bara försöka undvika negativismer i språket Säg till exempel inte till en medarbetare: ”Det var ingen dum idé”. Varför inte hellre säga: ”Det var en bra idé”.

MÖJLIGT?

Vi nämnde gränser här ovan. Vilka är då dessa gränser? När Maria Kehagia frågar publiken i Mörbylånga så får hon de sedvanliga svaren som berör ålder, fysiska möjligheter och inte minst rädsla.

– Jag kan inte bli bergsbestigare, säger en dam i sina bästa år. Jag är för gammal och så är jag nog lite höjdrädd.

Enligt Maria Kehagia är nu inte poängen att pusha på och hävda: ”Niema problema! Visst kan du bestiga Mont Blanc!” eller vad det nu kan vara. Nej, i stället gäller det att fråga sig ”vill jag verkligen det här – är det ens intressant?” Om svaret blir ja. Då är det bara att köra på.

– Uppnå det du vill, säger Maria och drar en hyfsad, sedelärande historia ur idrottsvärlden.

THE MILE

Historien handlar om gamle världslöparen Gunder Hägg som ett tag hade världsrekordet på en engelsk mil (drygt 1 600 meter). Rekordet låg strax över fyra minuter (4.01.4).

– Men att krypa under fyra minuter ansågs omöjligt. I en intervju frågade man också Gunder Hägg varför han ändå inte försökte. Men Gunder hade hört att inte mindre än sju forskare hade sagt att det var en fysikaliskt omöjlighet för den mänskliga kroppen att springa fortare. Så han försökte inte ens.

Men några år senare,1954, spräckte Roger Bannister drömgränsen.

– Och vet ni vad? Dagen efter sprang ett helt koppel löpare engelska milen på under fyra minuter.

Poängen i berättelsen är självklar. Så nu väntar vi bara på att en hel binge glada pensionärsdamer, hemmahörande i Mörbylånga kommun, springer engelska milen på 3.53 eller däromkring.

ULF HEDMAN

Fotnot:Det svenska rekordet på en engelsk mil innehas av Anders Gärderud och lyder på 3.54.45 och sattes 1975. Det är alltså hög tid för en putsning.