Noga räknat är vi tiotusen fler

ÖLAND

Nyligen presenterade SCB sin befolkningsstatistik över landets kommuner. Men siffrorna stämmer inte. Öland har exempelvis inte drygt 25 000 invånare. Den rätta siffran borde ligga någonstans mellan 33 000–35 000 personer.

Åtminstone är det vad Dieter Müller, kulturgeograf och forskarutbildare vid Umeå universitet, anser.

– Befolkningsstatistiken är föråldrad. Man tar inte hänsyn till delårsboendet, eller fritidsboendet, i kommunerna.

Varje år är det samma visa. Media och kommunerna själva, särskilt kommuner där befolkningstalen går upp, presenteras som vinnare respektive förlorare i ”befolkningsrallyt”. Underförstått ska det fungera så att vi ska förledas att tro att en kommun som drar åt sig mer folk av någon outgrundlig anledning skulle vara mer framgångsrik överlag. Men det är naturligtvis inte en sann bild av verkligheten.

INGEN SANN BILD

Befolkningsstatistiken i sig ger inte heller en sann bild av verkligheten.

– Nej, glesbygden är inte fullt så gles som man kanske tror. Inte om man tar hänsyn till den omflyttning som sker, särskilt under sommarmånaderna, säger Dieter Müller, professor i kulturgeografi vid Umeå universitet och som dessutom forskar i ämnet turism.

– Vi bor inte alltid där vi är mantalsskrivna. Varje sommar, och säkert också under de flesta storhelger, invaderas exempelvis Öland av tusentals fritidsboende. Alltså personer med egna fastigheter i de båda ölandskommunerna. Men dessa människor syns inte i statistiken. Och eftersom vår bild av verkligheten styrs av hur vi mäter den, drabbas exempelvis just Öland av det rådande sättet att mäta. et pågår ett systematiskt missgynnande av landsbygds- och skärgårdskommuner.

Har det då någon egentlig betydelse? Enligt Dieter Müller gör det komplicerade skattesystemet, där bland annat statsbidrag ingår som en stor del, att landsbygden utarmas på ett direkt oförtjänt sätt.

– Visserligen innebär förekomsten av många fritidshus i en kommun en hel del fördelar, åtminstone ur ett kommunalt perspektiv. Många butiker skulle förmodligen inte överleva utan fritidsfolket. Men fritidsbebyggelse medför också stora och ökande kostnader för vägunderhåll, vatten och avlopp och även social service.

De flesta kommuner i Sverige är landsbygdskommuner, även om det nu inte framgår av vare sig denna eller tidigare regeringars politik.

ETT TANDLÖST VERK

– Glesbygdsverket är totalt tandlöst och sjunger sannolikt på sista versen. Det som räknas är som vanligt storstadsregionerna. Vi har en jordbrukspolitik där man bollar med miljarder. Men det finns ingen landsbygdspolitik i Sverige.

Dieter Müller hävdar att det finns ”rent logiska skäl” som talar för att landsbygdspolitiken måste lyftas fram – inte minst med korrekt statistik.

– I det sammanhanget borde statsmakterna förändra skattesystemet. Och det är ganska lätt gjort.

Hur? En återgång till fastighetsskatten som den var före 1985 då kommunerna faktiskt fick pengarna?

– Jag tror inte statsmakterna så lätt släpper en så pass säker skatt. Men man kan kompromissa om kanske tio procent till kommunerna – utan motsvarande avdrag som man dribblar med nu. Det är enbart en fråga om politisk vilja. Ingenting annat.

Det finns länder i vår absoluta närhet där man har system för att gottgöra landsbygdskommunernas ”osynliga” befolkningsökning.

– Finland är ett bra exempel. Där skiljer man visserligen på fritidshus och permanentbostäder, skatten är lägre på fritidshus, men den går till kommunerna. Jag är övertygad om, och det framgår också av en del undersökningar i ämnet, att om man betalar skatt så känner man sig också mer delaktig i samhället. Det är naturligtvis också lättare att känna sig som en del av den bygd man befinner sig i för tillfället om man vet att man faktiskt bidrar med något förutom köpkraften.

BÖR KOMPENSERAS

Men Dieter Müller vill inte lasta över allt ansvar på de enskilda fritidshusens invånare.

– Det borde inte vara så svårt för statsmakterna att hitta en lämplig modell för kompensation till de kommuner som tillhandahåller rekreation för tätorternas befolkning.

Något i stil med att bönderna får betalt för att hålla landskapet öppet?

– I vår tid, med avancerade databeräkningar, ska det inte vara något problem att genomföra en lämplig modell som till exempel skulle ge Ölandskommunerna en kompensation för fördyrade kostnader för infrastruktur och liknande.

Och som sagt – Ölands befolkning är större än vad som SCB plitar ut på sina datalistor. Men det har vi som bor här förstås vetat bra länge nu. Inte minst när man hamnar sist i kön i affären på sommaren.

ULF HEDMAN

Läs även:Borgholm ökar mest i Sverige