Musik är Guntorps melodi

Så var det då äntligen dags för premiären av årets upplaga av Mer än Revy. Utsålt sedan länge, från kostymnisse till raggare bland publiken. Mycket folk, mycket mat och dryck och försenad start. Vad gör väl det, The Rockets, The Rockettes och Peter Jezewski rockade taket av Guntorps Herrgård.

Killarna i The Rockets tog emot gästerna med sång och musik i foajén. Jonas Rydeberg stod i garderoben och tog emot gästernas ytterkläder. Årets revymeny bestod av ädelost och kavringsterrine med fikondressing och sallad till förrätt, helstekt fläskfilé med potatisgratäng och timjansky till huvudrätt och efter det kaffe med brysselkex. Nytt för i år var att man hade tagit emot ännu fler gäster, varav många stora sällskap. Det blev väldigt mycket folk, cirka 230 personer.

50- och 60-talslåtar hördes ur högtalare från scenen. Gästerna samlades och satte sig vid sina bord, stämningen steg. Luften blev varmare och varmare, ljudvolymen blev högre och högre. Serveringspersonalen arbetade fortare och fortare. Det var en väldigt blandat publik, på gott och ont, allt från Södermöre-raggare från Nybrotrakten till stora sällskap lokalt från Öland. Baren gästades flitigt. The Rockets och de skönsjungande tjejerna i The Rockettes dök upp på scenen lite då och då för att spela och sjunga en sång och sedan försvinna ner igen. Allt medan serveringspersonalen delade ut mat och dryck till alla gästerna. Lennart Palm och Jonas Rydeberg gick runt bland gästerna och spelade improviserade sketcher. Gästerna vid borden fick välja en löpsedel eller notis ur Jonas korg och så skulle Lennart och Jonas göra det som stod på lapparna för just det bordets gäster. Idén var väl bra, men kunde kanske utvecklas lite. För att höja stämningen ytterligare, kunde Jonas och Lennart ha haft mikrofon så att alla gäster kunde höra vad som sjöngs eller sades.

Serveringspersonalen arbetade som sagt så att svetten lackade, hela tiden med ett leende på läpparna. Det tog lång tid att dela ut mat till så många gäster. Under själva uppträdandet från scenen serverades ingen alkohol varvid alla som ville ha något att dricka var tvungna att förse sig innan. Det resulterade i att showen tyvärr startade en och en halvtimme för sent.

– Som vi väntat på att ni skulle äta färdigt så att vi kunde börja, inledde Lennart Palm och så drog det äntligen igång.

Sketcher, interna skämt blandat med underbara gamla låtar såsom ”Going to the chapel”, ”Why do fools fall in love”, ”I can jive”. Helt under bara gamla låtar. Konceptet fungerade rätt så skapligt, men sketcherna kunde kanske varit något kortare eller något färre. Det var så mycket folk och många hade svårt för att sitta ner och vara något så när tysta och lyssna, vilket krävs vid framförandet av sketcher.

”Rock`n´roll is here to stay”. Kvällens gästartist Peter Jezewski intog scenen. Stämningen steg och taket nästan lyfte. Det var otroligt hett både på scenen och ute i lokalen. Godbitar efter godbitar avlöste varandra. Peter är ett sant proffs och vilken röst den mannen har.

– Här var det hett, ni vet väl att ni sitter på en pool, frågade Peter med publiken, varvid ett vrål uppbröt. Hela stället blev fyllt av människor som sjöng, dansade och gungadeTur att inte golvet gav med sig.

– Hör ni själva hur duktiga ni är på att sjunga. Ge er själva en stor applåd, berömde Peter publiken.

Peter tog fram en mandolin och spelade en låt från nya plattan som är inspelad i Nashville.

Under hösten var Peter med i en rockteater ”Ung rebell”, en resa genom rockens historia, sedd ur kvinnans synvinkel. Peter gestaltade de män som ibland var med i berättelsen. I rockteatern sjöng han Janis Joplin ”The Rose” och den fick även vi höra. Helt underbart.

Men det var ändå i de gamla hederliga Bopperslåtarna som Peter gjorde sig bäst, ”Jeannie´s coming back”, ”Kissing in the moonlight”. Efter sista låten reste sig publiken och krävde mera.

– Jag hann ju inte ens ut i logen, skrattade Peter.

Peter tackade Ulf mr Guntorp, personalen, bandet, tjejerna, de kunde inte bara sjunga, de var snygga också.

Så kom den då, ”Goodnight sweetheart goodnight”. Publiken sjöng allsång. Peter forsatte ensam med gitarren. Ensam och ensam, tillsammans med 230 personer i publiken förstås.

– Bandet gick visst och dushade, sa Peter och fortsatte själv med ”If I had a hammer”, ”Mrs Robinson”.

Bandet kom tillbaka och applåderna skallade. Efter ytterligare några låtar var det tyvärr slut för den här gången. Efter en kort paus blev det en halvtimmes dans och kvällen var över.

Backstage var stämningen hög efteråt. Gänget var helt underbart nöjda. Årets konsert med Peter var skyhögt mycket bättre än fjolårets, det var alla överens om.

– Helt underbart att sjunga med en tjejkör. Hädanefter vill jag alltid ha en tjejkör med när jag spelar, sa Peter Jezewski.