Möt blivande kommunalrådet

Vilken är den första, den viktigaste, frågan man ställer till en moderat politiker nuförtiden?Naturligtvis:Har du betalt din tv-licens?Men nej, inget scoop här inte. Kent Ingvarsson, moderat kommunalråd i Mörbylånga, skiljer sig från många (nåja,en hel del) uppsatta moderater vad det gäller den detaljen.– Så ”ideologisk” är jag inte att jag inte betalar min tv-licens, skrattar han.

Landsbygdens moderater är kanske av annorlunda beskaffenhet än de tjusiga chick-moderaterna runt riksdagens och regeringens köttgrytor?

För moderat det är han, Kent Ingvarsson.

– Jag har alltid varit moderat. Det kom med den uppfostran som jag fick hemifrån. Min far Ture höll hårt på ledord som frihet, ansvar och eget initiativ.

För allmogen i Mörbylånga kommun är Kent Ingvarsson nästan synonym med Färjestaden. Och det hänger naturligtvis ihop med att han tidigare profilerat sig som en förkämpe för just Färjestadens utveckling.

– Inför det förra valet, alltså 2002, påpekade jag gång på gång att vi, kommunen, var tvungna att satsa i Färjestaden.

– Men alla kunde eller ville inte inse att en tillväxt i den norra kommundelen skulle gynna hela kommunen.

Trots att kommunens, med landsbygdsmått, stora och tunga industrier – Cementa, Forsheda och Guldfågeln, är placerade längre söderöver, anser Kent Ingvarsson att den ”naturliga tillväxten” och därmed vidhängande inflyttning ligger kring brofästet.

– Det är inget märkligt med det. Och utvecklingen har visat att det faktiskt förhåller sig så. Trycket är hårt på att skaka fram bostäder och tomtmark i Färjestadsområdet.

Kent Ingvarsson är givetvis inte ovetande om byträtornas förlovade politiska landskap. Han medger också att det alltid funnit ett slags ”storebror-lillebror-komplex” mellan orterna Mörbylånga och Färjestaden. Och den kampen har accentuerats av att storebror förvandlats till lillebror och vice versa.

– Nedgången i Mörbylånga accelererade på allvar i och med sockerbrukets nedläggning. Jag har för avsikt att försöka vända utvecklingen.

Kent Ingvarsson pratar sig varm för möjligheterna att göra samma sak i Mörbylångas hamn som i Färjestaden och att visionerna om bostäder och villabebyggelse i det område som kallas ”norra viken” faktiskt blir av.

– Men det finns några bromsklossar som måste övervinnas. Bland andra Odalmannen AB (företag baserat i Linköping som tidigare förvärvat Ölands Frö AB) har intressen (det vill säga byggnader – reds. anm.) i hamnen.

Kent Ingvarsson medger dock att det är en lång uppförsbacke.

– Samhället Mörbylånga har gått i stå.

Och så flyttar Systembolaget snart till – Färjestaden.

– Men det var en onödig politisk diskussion. Det borde vara, och var, helt och hållet Systembolaget AB:s eget beslut, påstår Kent Ingvarsson som verkar ha förträngt att han faktiskt gick till val på, eller åtminstone lyfte frågan om Bolaget inför förra valet.

Men man ska nog inte avfärda Kent Ingvarssons officiella, politiska viljeinriktning som någon slags avbön för tidigare fokusering på Färjestaden, när han nu som kommunalråd påstår att han ska sätta till alla klutar för orten Mörbylånga.

Och det kan kanske komma som en överraskning för en del fåkunniga, men Kent Ingvarsson är faktiskt barnfödd i Mörbylånga (året var 1943) och uppfostrad i både Skansenskolan och Mörbylånga GoIF.

– Jodå, och mina förfäder var ”tunga” män på orten, säger den inte helt älvlike Kent Ingvarsson, som själv håller sig kring två-metersstrecket med solid, och bakom rondören, en åtminstone tidigare vältränad kroppshydda.

– Farfar Nils var till exempel vice-sheriff i Mörbylånga och kallades ut när buset behövdes hållas i Herrans tukt och förmaning.

Kent Ingvarsson valde dock inte den polisiära banan även om han gott och väl har fysiken för det.

– Nej, direkt efter grundskolan tog jag ett sabbatsår från pluggandet och började jobba på Nyqvists Bokhandel, på det nu nedlagda tryckeriet.

Därefter blev det yrkesskola i Jönköping och 1959 fick typografkåren en ny medlem.

Att det sedan blev jobb i Kalmar (på Barometerns civiltryckeri) är inte så konstigt. Kunnigt fotbollsfolk i Kalmar hade nämligen redan spanat in den lovande talangen när han som yngling dundrade in mål för Mörbylånga GoIF och 1960 började Kent Ingvarsson spela för Kalmar FF.

– Jag var forward, säger han själv lite blygsamt om den saken.

Vi har kollat med folk som kan det här med bollar och de säger samstämmigt att Kent Ingvarsson var vad som kallades en ”centertank” – stor, stark, respektingivande och målfarlig.

– Jomän, han var lite som Uwe Seeler (berömd tysk center på 1960-talet - red.) fast en meter längre, erinrar sig exempelvis Lars-Åke ”Loppan” Persson, världsberömd gympalärare i Kalmar.

Sejouren i Kalmar FF blev lång. Kent Ingvarsson spelade i A-truppen ända fram till och med säsongen 1971. Under dessa år var det röda ”iff-iff” ett gediget topplag och nosade ofta på allsvenskan, men lyckades aldrig komma över strecket.

– Jag själv hade dock chansen till allsvenskt spel, berättar en klädsamt modest Ingvarsson om sina fotbollsmeriter.

– Norrköping ryckte i mig 1968. Men jag höll på att stadga mig med giftermål och yrkeskarriär, så jag tackade nej.

Stadgandet såg fru Ketty till och yrkeskarriären skedde inom bankvärlden som genom såväl Gunnar Carle som Folke Ellborg hade minst sagt goda känningar i fotbollsvärlden. Båda dessa bankdirektörer, SE-banken respektive Föreningssparbanken, satt på ordförandeposten i Kalmar FF. Och det är klart att man hjälper till med yrkesbanan för en sådan pluspost i fotbollslaget som Kent Ingvarsson utgjorde.

– Men jag hade förstås utbildat mig inom den sektorn också.

Efter en arbetsplatsolycka, en låda full med blytyper demolerade Ingvarssons känsliga vänsterfot ”som fick sys med 36 stygn”, blev det en längre paus från fotbollsspelandet. Konvalescenstiden medförde också att Kent Ingvarsson bestämde sig för att ta upp pluggandet igen. Denna gång på Kalmar Handelsgymnasium där han 1966 kunde promenera ut genom skolporten som nybliven gymnasieekonom.

– Och sedan blev det en massa interutbildning inom bankvärlden innan jag till slut landade på en chefstjänst på Föreningssparbanken där jag var kvar till 1995.

Politiken då? När kommer den med i bilden?

– Jag satt i fullmäktige redan på 1970-talet. Men när jag fick bankjobbet i Kalmar räcket tiden inte till.

År 1998 gjorde han dock come-back. Och det gick över förväntan. Moderaterna blev det största borgerliga partiet i kommunen (elva mandat mot centerns tio). Kent Ingvarsson hade alltså kunnat bli kommunalråd redan då. Moderat sjabbel och velande i förhandlingarna medförde dock att centern ändå lade beslag på posten

Men för att travestera ett känt barnprogram: Nu är det nu. Och nu sitter han där – ja,det vill säga från och med den 1:a januari nästa år.

Vad ska han då göra med den makt som det innebär att vara kommunens ende proffspolitiker? Proffspolitiker i den mening att han är kommunens ende heltidsarvoderade politiker (9,5 basbelopp, cirka 32 000 i månaden).

Kommer han att fastna i ett segt träsk av förhandlande och tjafsande, intrigerande och velande – allt det som gör att Mörbylånga ofta framställts som en kommun där tiden går lite långsammare än på andra ställen?

– Om man kommer från den privata sektorn kan man lätt få en chock över hur lång tid demokrati tar. Men jag ska ändå försöka anstränga mig att få hjulen att rulla lite snabbare och lite mer obyråkratiskt.

Jo, jo tulipanaros kan väl vem som helst säga...

Men finns det något speciellt ärende, någon fråga, som du kommer att driva?

– Ja, jag vill se ett betydligt större och närmare samarbete mellan de båda ö-kommunernas näringslivskontor. Jag tycker Öland ska driva sina näringslivsfrågor mer som en geografisk enhet.

– Konkret vill jag alltså gärna se Tage Selander och Gun Carlesand (näringslivschef respektive sekreterare, Mörbylånga) sitta i samma kontorslandskap som Anders Nyholm och Sigrid Ahl (näringslivschef respektive projektledare Borgholm).

– Jag anser att är viktigt med samlade och bra resurser när man ska åstadkomma något. Annars finns det risk för att det mesta bara utmynnar i ett hattande utan några som helst konkreta resultat.

Andra konkreta punkter är byggandet av en ny låg-och mellanstadieskola i Färjestaden.

– Det har vi redan avsatt 30 miljoner i budgeten för. Bygget ska dra igång under 2007.

En ny högstadieskola lär det emellertid inte bli. Åtminstone inte under denna mandatperiod.

– Nej, jag är tveksam till det. Och vad ska vi i så fall göra med den stora högstadieskola vi redan har i Mörbylånga?

När vi föreslår äldreboende ler Kent Ingvarsson lite ansträngt. För övrigt säger han sig vara mycket nöjd med den friskola på högstadiet som redan finns i Färjestaden.

Kent Ingvarsson säger sig vara förberedd för, och ivrigt intresserad av, att ta itu med kommunalrådsjobbet.

– Jag ser fram mot det här. Och, säger han med emfas, jag är inte 63 år mentalt.

Det finns dock ett liv utanför politiken.

Och det är förstås fotboll som gäller?

– Nej, jag är inte någon fanatisk sportfreak. Jag går inte ens på alla matcher på Fredriksskans.

– Jag är naturmänniska och gillar att vandra i fjällen, åka skidor...och tja, allmänt vistas i naturen.

På Öland är som bekant naturen av det plattare slaget och gynnar inte vare sig utförsåkaren eller bergsvandraren. Men att få Kent Ingvarsson – urölänning på både mans- och spinnsida att erkänna att det kan bli lite väl flackt på ön går inte.

Han erkänner dock:

– Det är inte helt fel att en av mina söner bosatt sig i Umeå. Det är ju nära till fjällvärlden.