Marknadernas nationalrätt
FÄRJESTADEN
Rökt korv, tunnbrödsrulle och langos i all ära. I popularitet hamnar de långt efter den klassiska munken. På Färjestadens marknad fanns det sockerchockerande bakverket i alla möjliga former gata upp och gata ner.
Italien har sin pasta. Kina sin pekinganka. Grekland sin moussaka. Australien och Nya Zeeland tävlar om vem som faktiskt har tårtan pavlova. Och sedan har marknaderna sina munkar som en sorts nationalrätt. För när de där knallarna sveper över landet som en sommarbris och intar praktiskt varenda småstad med sina trätofflor till melodier av Hasse Kvinnaböske Andersson, då är munkarna en självklar delikatess.
Barnen köper alltid munkarna med mycket choklad och sedan gärna linser, strössel eller dajm, säger Omar Jassim som jobbar på Jafaris munkförsäljning. Till höger om sig har han en färdig munkdeg som snart ska ta sig ett stekhett frityrbad. Sedan sockras den generöst till kundens behag.
Är du över fyrtio köper du nästan alltid berlinermunkar. Gärna tio stycken, förklarar Nicklas som också jobbar i munkståndet. Och mycket riktigt plockar nästa kund upp sin portmonnä, sätter på sig sina läsglasögon och sträcker fram en hundralapp för att fylla upp en påse med de mest klassiska munkarna.
LÅNGA KÖER
Marknaden får visserligen ge upp en stor del av sina landvinningar när väl hösten är här. Men fram tills dess adderar den något till den svenska matkulturen. De svunna rätterna får fullt utlopp. Paktiskt taget ingen gör langos, rökt vildsvinskorv eller munkar hemma. Det är egentligen hur enkelt som helst, med tre, fyra ingredienser, men det görs inte.
Jag kan inte svara på varför svenskar inte kan låta bli att köpa munkar på marknad, men de kan stå i tio meter långa köer för att få tag på dem i alla fall, skrattar Nicklas. Och på Färjestadens marknad är det så många som sju olika stånd som säljer munkar för fullt.
TRÖTT PÅ MUNKAR
Men hur är det då med invånarna i den här omkringresande nationen, gillar de själv sin nationalrätt? Älskar de munkar såsom danskar älskar smörrebörd och ungrarna gulaschsoppa?
Haha, nä, jag är faktiskt väldigt trött på munkar. Jag äter nästan inga alls, förutom de med kokos ibland, säger Omar. Och plötsligt tonas Hasse Kvinnaböskes refräng Får man ta hunden med sej in i himlen ned. Samtidigt som det hamrande judet av trätofflor försvinner.
Men visst, ölänningar äter ju inte kroppkakor och lyssnar på Lasse Trofast riktigt varje dag heller. Och ändå är det som ett eget land.
MAGNUS ANDERBERG
