Genmäle från Sundeby

Ölandsbladet har under de senaste två åren publicerat en lång rad artiklar om en utfyllnad som jag gjort på min fastighet i Mörbylånga. Låt mig inledningsvis betona att denna utfyllnad inte har skadat eller kommer att skada miljön.

Den fastighet frågan gäller ligger ner mot Kalmarsund, i anslutning till min sommarbostad. Fastigheten omfattas inte av strandskydd. Den är enligt en plan från 1972 avsedd att användas som parkmark. På grund av fastighetens karaktär och läge har den sedan länge inte använts av allmänheten och kommunen har inte sedan planen upprättades visat minsta intresse för att ta marken i anspråk. Först genom de åtgärder jag har vidtagit för att förbättra fastigheten, har det överhuvud taget blivit möjligt att utnyttja markområdet.

Utfyllnaden har inte heller, enligt en färsk utredning från professor Anders Stigbrand vid IVL Svenska Miljöinstitutet, haft någon negativ inverkan på miljön.

I en dom från den 2 maj i år, påtalade Miljödomstolen i Växjö att det fanns möjlighet för mig att i efterhand ansöka om tillstånd för utfyllnaden. Det finns starka skäl att tro att ett sådant tillstånd skulle beviljas om kommunen beslutar att ändra planbestämmelserna för området.

Kommunstyrelsens vilja att överväga en planändring är ett starkt skäl för att vänta med kostsamma åtgärder för att återställa området enligt Länsstyrelsens vitesföreläggande.

Jag har utnyttjat min rätt att få myndigheters beslut och åtgärder prövade. Mitt agerande baseras på att utfyllnaden inte har skadat eller kommer att skada miljön, och att möjligheterna för andra att nyttja området inte påverkats. Jag tänker fortsätta att kämpa för att myndigheterna inte ska ingripa mot ett ansvarsfullt nyttjande av privat mark som inte skadar miljö eller kringboende.

Med vänlig hälsning

Björn Sundeby