En natt med flera ansikten

SÖDRA ÖLAND

Man ger sig inte ut i Konstnatten utan en plan. Min var att börja i Karlevi och sedan arbeta mig söderut, runt udden och sedan tillbaka norrut.

Vid sextiden ger jag mig av hemifrån, i Skogsby börjar folk anlända till det tillfälligt uppslagna tältet där elever från Ölands folkhögskola senare ska underhålla. Snart är jag framme i Karlevi där jag tänkt besöka Lilla Konstgalleriet. Istället hamnar jag i Anie och Fredrik Edéus trädgård där full aktivitet råder för att färdigställa det sista och tända alla ljus som ska lysa upp natten och konstverken. I ett träd blåser en maskin såpbubblor som sakta dalar mot marken. Maria Luksepp ställer ut keramik under mottot ”jag gör inga muggar”, men väl schackspel och änglar i betong. Anette Edéus har sina alster en bit längre bort.

– Jag har koncentrerat mig på ett tema med mycket svart i bakgrunden, berättar hon.

Färden går mot Vickleby. Där folkströmmen leder mig ner till Capellagårdens örtagård. Det är redan trångt i butiken där allt från häcksaxar till örtsalt finns till försäljning. I en lokal kan vackra utsmyckningar som är gjorda av Capellagårdens elever till äldreboendet på Äppelvägen beskådas.

Jag drar vidare mot Mörbylånga, men stannar till vid Gyngegården där Ulf Ingvar Romare ställer ut sina politiska och samhällskritiska målningar i kyrkorummet. Tavlorna har namn som ”Homofobikyrkans framtid”, ”Hedersmord” och ”Fattig syndig människa”.

– Motiven tar upp saker som jag känner måste belysas lite extra, säger Romare.

Många tavlor innehåller delar av tidningar.

– I texten finns något som för mig associerar till helheten.

I ”Vårdagjämning” kombineras bilden av islossning med en sida fylld av dödsannonser.

– Döden hälsar ofta på på våren.

Jag frågar varför alla tavlor har en tupp i något av hörnen.

– I mitt testamente lämnar jag ett svar på varför, säger Ulf Ingvar Romare kryptiskt.

KARNEVALEN I ”MÖRBY”

Köpmangatan i Mörbylånga sjuder av liv när jag strosar ner mot parken. Föreningen Kulturdagarna bjuder in till gammaldags marknad med allt från karameller och hantverk till luftgevärsskytte och kroppkakor.

I kaféet serverar Lizzie Wåhlin, Ann-Marie Karlsson och Ninni Bertilsson kaffe och hembakat – utklädda till troll. – Vi var häxor förra året, vi bjussar på oss själva, skrattar Lizzie Wåhlin.

Från ett hörn av parken hörs motordån. Sven Setting och Birger Lindström förevisar gamla maskiner, bland annat en kvarn som maler vetemjöl.

Utanför Kajutan står ett tält där Maria Andersson och Astrid Fogelberg steker raggmunkar och fläsk så svetten lackar. Det doftar ljuvligt.

– Åh, herregud vi hinner inte med, säger Astrid.

– Det är helt otroligt, pustar Maria.

Men det är inga sura miner, de har full koll på situationen och verkar stormtrivas medan berömmande ord haglar in.

Jag vandrar uppåt igen. Och möts av dockparaden. Den i kombination med den heta septembernatten får tankarna att färdas långt ifrån Sverige. Det råder karnevalsstämning. I Mörbylånga.

UNG GLASBLÅSARE

Strax före nio når jag vackra Kastlösa där utbudet av aktiviteter och upplevelser tycks vara oändligt. Mina steg styrs mot glashyttan där Stefan Eriksson, 14 år, precis ska avsluta arbetet med en glasfågel framför en hänförd och varm publik. Paul Jörgensson tar vid och svänger blixtsnabbt ihop en pumpa och möts av imponerade applåder.

Färden går vidare mot Södra Möckleby och kalkstensbrottet. Mitt ute i ingenstans strömmar folk till och tränger ihop sig med den stjärnklara himlen som tak medan Jan Mikaelsson, geolog, och Anders Johansson, författare samt fotograf, visar bilder på den gigantiska bergväggen och håller föredrag.

ALLT I VENTLINGE

På väg ner mot Ventlinge passerar jag Albrunna och har stor lust att kliva in i någon av alla de upplysta trädgårdarna, men jag måste vidare, klockan är redan halv elva. Utanför Norrgårdens gårdsbutik är det smockat med bilar och bussar. Inne i den stora ladan är trängseln lika stor. Här finns allt en skördefestbesökare kan tänkas behöva; bröd, frukt och grönsaker, hantverk, trätofflor, honung hudvårdsprodukter, vetekuddar, ägg. Och så vidare.

Emelie Parboäng, Grönhögen, har köpt örhängen till sin kompis. Hennes mamma Sofia Aronsson berättar att de alltid går hit.

– Det finns det mesta här och det är bra stämning, säger Sofia.

Sambon rapporterar hemifrån att Össby verkar jättemysigt, de har just visat ett klipp därifrån på lokalnyheterna. Jag anländer till Grönhögen vid elva-snåret. I Grönhögsbröds bageri råder det kaos, men människorna som trängs där inne och slåss om bröden tjuter av skratt. Som någon förbipasserande uppmanar mig; ”det här måste du ta kort på, det här var roligast i dag”.

ELDIGT TORNERSPEL

23.32 kör förbi Ottenby kungsgård, passerar sen Näsby.

23.39 Össby glider förbi, inser att sambons tips blir en omöjlighet att kolla upp.

23.44 sitter fast i en kö ner till Eketorps borg. Tornerspelet utanför borgen var dock värt trafikkaoset. Det verkar övriga publiken också anse.

Strax före ett svänger jag in till Solberga by. Där har bland annat Rolf Knutsson sina smidessaker till försäljning. Men mycket av det som finns kvar är redan sålt.

– Bäst har mina silhuetter av svalor och lönnlöv gått, berättar Rolf som återvinner gamla jordbruksredskap.

När jag lämnar Solberga kväver Rolf Knutsson och Brita Fahlström marschallerna. Trots att klockan passerat ett med råge gör jag ett försök att hinna till Bläsinge för att beskåda rymdeposet före två. I Alby möter regnet upp, inne på Blå Porten är det liv och rörelse. När jag redan passerat de fåtalet ateljéer som fortfarande håller öppet inser jag att mitt tidsschema spruckit. Jag beger mig hemåt.

Nästa år börjar jag på östra sidan, jag vill till exempel inte missa det konstnärstäta Södra Sandby (där öppen gård hos Alvarmos för övrigt var mycket välbesökt och uppskattat under lördagen) med Sonias upplysta och installationsrika trädgård som höjdpunkten.

Det är konstaterat. Nej, man inte se allt man önskar under de timmar konstnatten pågår. Långt därifrån.