Bedrövligt att göra så mot Kåreholm

– Det är bedrövligt. Antingen plockar vi tillbaka Kåreholm och då kommer den aldrig mer till Kårehamn eller så kräver vi att låntagarna står för att båten renoveras till samma skick som när den lånades ut.

Magnus Olofsson, enhetschef på Statens Maritima Museer, har med bestörtning följt turerna runt räddningskryssaren Kåreholm.

”Rädda Kåreholm” skrev Ölandsbladet i tisdagens tidning.

I denna uppmaning instämmer ägaren: Statens Maritima Museer.

– När Kåreholm lånades från Sjöhistoriska våren 2002 var det utlovat att den skulle placeras i det skjul som är byggt för båten. Det var också så att Sjöhistoriska hade den uppfattningen att båten lånades ut till kommunen och kände sig trygga i det, kommunen skulle ju inte hitta på något dumt, berättar Magnus Olofsson, enhetschef på föremålsenheten vid Statens Maritima Museer.

Den anrika och då välbevarade räddningskryssaren Kåreholm hade i verkligheten lånats ut till moderatpolitikern Eddie Forsman och Seppo Ekelund, männen bakom numera avsomnade (?) Solsidan Öland Runt. Och båten var inte på något sätt tryggt förvarad. I två stod den ute, oskyddad och utsatt.

– När jag väl insåg att båten inte alls var under tak skrev jag till Solsidan Öland Runt, detta var hösten 2004, och hotade att återta depositionen, berättar Magnus Olofsson.

Från det obesvarade brevet:

”Statens Maritima Museer (SMM) har vid inspektion av livräddningsbåten Kåreholm konstaterat att depositionstagaren inte fullgjort sina åtaganden. SMM kräver därför att Solsidan ”Öland runt” senast 041001 presenterar en plan för hur båten skall renoveras och förvaras på sikt. Om en sådan plan inte kommit oss tillhanda inom angiven tid kommer vi att återta depositionen. Båten kommer då att transporteras till Marinmuseum i Karlskrona alternativt Sjöhistoriska museet i Stockholm, för renovering och återställande till samma skick som när depositionsavtalet ingicks. I enlighet med depositionshandlingen kommer kostnader för såväl transport som återställande debiteras Solsidan ”Öland runt”.

– Jag skrev även brev till landshövdingen för att informera om läget och be om hjälp, men jag fick inget svar där heller. Däremot var det väl så att båten kom in i skjulet efter brevet till Solsidan.

Båten kom in under tak, men i mycket dåligt skick vilket Börje Persson, Kåreholms forne skeppare, kunde rapportera om i tisdagens tidning:

– De två åren ute utan skydd tog lika mycket på båten som alla de 60 åren tidigare. Ett helgerån, sa en bedrövad Börje.

Lika bestört är Magnus Olofsson.

– Jag har dessutom i dag fått mig berättat att de, Solsidan, vid något tillfälle försökt sätta fast en presenning på båten genom att slå spik rakt in i mahognyskrovet...man häpnar! Så gör man bara inte, en fin gammal båt, ett musei-föremål man lånat och har ansvar för, jag bara häpnar. Det är jättetråkigt.

Magnus Olofsson lägger hela ansvaret för båtens nuvarande skick på Eddie Forsman och Seppo Ekelund.

– Ansvaret ligger helt på låntagarna, de som kallar sig Solsidan. Detta är också noga reglerat i ett låneavtal.

Med anledning att Börje Persson nödrop i Ölandsbladet kommer Statens Maritima Museer att agera.

– Frågan ska tas upp på måndag och inom mycket snar framtid kommer vi att åka ner till Öland. Att vi agerar är självklart, hur vet jag inte än.

Vilka alternativ finns?

– Ett alternativ är att ta tillbaka båten med motiveringen ”det här gick inte“ och, som jag säger i brevet till Solsidan, då är det låntagarna som betalar för transport och återställande. Räkningen går dit.

– Det andra alternativet är att den står kvar, med andra låntagare. Men det är fortfarande Solsidan som ska betala för renoveringen.

tackar Börje

Magnus Olofsson dom är hård.

– Detta är bedrövligt, jag bara häpnar - att göra så mot en fin gammal båt som Kåreholm.

– Samtidigt är vi, Statens Maritima Museer, skyldiga Börje Persson ett stort tack. Han har tagit ansvar och räddat det som kunde räddas.

Moderatpolitikern Eddie Forsman hukar inför kritiken från Statens Maritima Museer.

– Självklart känner jag ansvar för båten, det är ju jag och Seppo som skrivit på papperet. Vi ska ta vårt fulla ansvar, lovar han.

Om Solsidan Öland Runt har råd att betala för renoveringen är han dock mer svävande om.

– Företaget är i princip vilande, men på något sätt får vi fixa detta. Vi får titta över saken.

– Vi känner ansvar för båten, upprepar han flera gånger.

Vad är det som klickat?

– Säg det, men nu är det som det är och självklart måste båten fixas till. Målet är att den ska vara kvar i Kårehamn där den hör hemma.

– Och nu har vi ju äntligen fått igång diskussionen om båtens framtid där det finns tankar om museum i Kårehamn.

 När båten lånades ut lovade ni att den skulle in under tak direkt, det tog två år. Varför?

– Första året kom den inte in eftersom båtskjulet var uthyrt. Med facit i hand skulle vi ha tagit reda på det först, innan båten kom ner. Men nu står den inne sedan ett år tillbaka och det är vi, Solsidan Öland Runt, som hyr båtskjulet av Borgholm Energi.

– Jag är full medveten om att det tog för lång tid.

Hur kunde Sjöhistoriska få uppfattningen att det var Borgholms kommun som lånade båten?

– Det vet jag inte, det får du fråga dom om.

Spik i skrovet för att slå fast presenningen?

– Ja, ja, jag vet inte...presenningen blåste av flera gånger.

Han medger att Solsidan enbart hade planer för båten, men inget konkret, när den lånades 2002.

– Vi tog ner den, och transporten kostade företaget 40 000 kronor, utan att ha något färdigt paket. Och sedan tog det tid. Bland annat var Löts hembygdsförening och tittade på båten, men de vill inte ta över ansvaret. Ingen ville.

– Jag försöker inte bortförklara mig, jag vet om att det tagit för lång tid att få in båten.