10 000 mer i månaden är rättvist

MÖRBYLÅNGA

Lärarförbundet går i år ut hårt med kravet – 10 000 mer i månaden. Ett krav som märktes, och framför allt hördes, när en hel kontingent lärare tvingade kommunens folkvalda att löpa gatlopp fram till tryggheten i Skansenskolans aula där fullmäktige skulle hålla sitt sammanträde.

Lärarförbundet har dragit igång en nationell kampanj för att en gång för alla driva upp lärarnas lön till det som de uppfattar som rättvisa nivåer.

Ett flertal undersökningar visar att det råder upprorsstämning i lärarleden. Enligt Lärarförbundet funderar också fyra av tio lärare på att byta yrke. Och lönen är den enskilt viktigaste orsaken till detta övervägande.

– Och löneskillnaderna mellan oss lärare och andra jämförbara grupper bara fortsätter att öka, säger Ami Bachér i en paus mellan talkörerna.

SKAMLIGT

Lön är självklart en statusmarkör. Lärarna som ständigt får höra att de har världens viktigaste jobb har således svårt att se logiken i att deras löner hakar efter år efter år.

– Vi är undervärderade lönemässigt. Och det har vi fört fram, men uppenbarligen utan att få någon positiv respons.

– Jag tjänar exempelvis bara 23 500 efter åtta år i yrket, säger Angelica Svanhall som är lärare för de lägre årskurserna (åk 1 - 7).

– Efter fyra års studier på högskola och studieskulder som ska betalas är min lön löjligt låg. Jag har fått nog.

Sofie Elvå, förskollärare med elva års erfarenhet, har också lätt att hålla sig för skratt när hon får sitt lönebesked.

– Jag nästan skäms för att säga hur lite betalt jag har.

• Men du tjänar...

– 21 580 kr kronor i månaden.

STREJK

Lärarnas manifestation, en halvtimma innan de folkvalda ska dra igång fullmäktiges sammanträda i Skansenskolans aula, gör ett påtagligt intryck. Men hjälper verkligen talkörer och banderoller med budskapet 10 000 mer i månaden?

Om lärarnas krav går igenom skulle det innebära en utgift runt 30 miljoner kronor årligen för Mörbylånga kommun – en fullstor, lyxutrustad sporthall om året...

– Det vet vi, men våra medlemmar tänker att det är dags att sätta ner foten på allvar nu, säger Ami Bacher.

• Strejk?

– Nja, vi är mitt i en avtalsperiod nu...

• Vild strejk?

– Nej, men det går inte, bryter Angelica Svanhall in.

– Hur skulle det gå för barnen.

Och hur skulle barn och föräldrar - tredje man, som det brukar heta i strejksammanhang – reagera?

KARTLÄGGNING

Nå, hur reagerade politikerna på lärarnas demonstration?

Märkligt nog var det mest glada miner, även om det i en del fall såg en aningen tillkämpat ut.

Kommunalrådet Kent Ingvarsson (M) tog lugnt emot både verbala budskap och material från facket.

– Jag har inget emot lärarnas sätt att föra ut sitt budskap. Och jag vet att särskilt förskollärarna ligger i ett lönemässigt underläge. Och vi håller faktiskt på med en lönekartläggning.

• Eftersom?

– Kommunen måste vara attraktiv för förskollärare som vi har och framöver kommer att ha ett stort behov av.

• Men lärarnas lönekrav generellt?

– Det är en fördelningsfråga. Till slut hamnar man i val som inte låter så trevliga vatten och avlopp på södra Öland mot lönekrav och liknande.

Det finns dock en öppning för ett generellt och omedelbart lönepåslag.

– VI har föreslagit att lärarkollektivet kan få 1 500 kronor i påslag i månaden om de går med på att 40-timmarsvecka.

– Vi har väntat i ett år på svar.