Tranås i DM

Träningen igår var en besvikelse. Manfallet var stort från början och till råga på det fick Lennström kliva av träningen med känningar i låret. Spelare kommer och går lite som de behagar och vissa gubbar i laget har missat fler träningar i år än vad de deltagit i. Det borde kännas bra och förbannat roligt att komma på träningar och få spela andra halvan av superligan. Så kändes det inte efter gårdagens träning. Det borde finnas en hunger av att kriga varje återstående minut av serien oavsett träning eller match, för att visa att vi inte hör hemma längst ner i tabellen. Framförallt visa lite hjärta för laget vi spelar i annars kan man lika gärna göra som Knutsson och lämna plats till någon underifrån som verkligen vill satsa. Träningen var det lojaste jag sett sedan barnsben och hade någon utomstående suttit på läktaren hade de haft svårt att hålla sig för skratt om någon sa till dem att vi spelar i världens bästa liga. Spelet var ändå okej som höll hyfsad klass och koncentration men i övrigt är det dags för alla att glömma Jul och Nyår och börja fokusera på nästkommande månader. Tror ingen på allvar vill att vi ska åka ur men för det krävs en uppoffring, för vinsterna kommer inte av sig själva. Jag är inte orolig för matcherna egentligen men om det är dålig uppslutning samt loj inställning på träningarna blir det varken någon trygghet, kontinuitet eller konkurrens. Redan på lördag är det dags för första matchen på det nya året men innan dess har vi chans att visa att vårt hemmahörande i superligan inte är tillfälligt. Tranås i DM kan kännas tröttsamt men viktigast av allt är att visa vilka som vill spela på lördag för just nu är det nog ingen som vet vilket startlag det blir, inte ens Mange eller Mankan själva. Vissa kanske tycker att detta inlägg är lite drastiskt men tänk efter, två månader går fort och jag vill inte att resan ska vara slut efter det.