Magi i Norrland

Kan inte minnas senast det kändes som om man tagit SM-guld efter en tre poängare. Stämningen i Gammliahallens omklädningsrum igår kväll var magisk. Bussresan hem var den bästa någonsin. Men låt oss blicka tillbaka på den dåliga uppladdningen (enligt Urban Karlsson) inför matchen. Tentamen var svår och resultatet ovisst men jag hann med tåget som skulle transportera mig till Sundsvall, vilket var det viktigaste. Tågresan kan liknas vid några rader i Kents nya hitsingel ”Ingenting”: Ingenting, först kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting men sen kom Lessebo och tillslut kom Sundsvall. Oerhört oglamorös och fruktansvärt långtråkig förutom när min rumskompis Sotarn ringde titt som tätt för att muntra upp mig. Saknade kortspelet i spelarbussen. När jag väl kom upp hade Masse Söderqvist kammat hem pingisturneringen till storfavoriten Bemerviks stora förtret som enligt källor föll på sin dåliga kondis och heta temperament. Det sistnämnda fick vi se mer utav i slutperioden då beme framsnubblande angrep en dalenspelare på ett sätt som liknade en blandning av ett tjejslagsmål och kattfight. Vilket mynnade ut i hans första utvisning för året men absolut inte den sista. Väl framme i Sundsvall kl. 22 så hanns det med en runda poker innan läggdags. ”Jesus” kammade hem vinsten vilket skulle visa sig inte vara den sista under resan. Om det var ett underverk eller ren flyt låter jag vara osagt. Matchdag: Bussresa till Umeå. Mera kortspel. Första perioden: Paralyserade såg vi på när Beme visade landslagsklass. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. 15-2 till hemmalaget slutade skottstatistiken. Rättvist? Nääääeee. Andra perioden: Mange och co. hade inför matchen ändrat strategi i båset där de tillgav oss spelare mer ansvar och ledarna hade mer specifika, lite tystare roller. Detta började ge effekter i slutet av andra när fler spelare gick in med mer pondus på banan. Måste tilldela Gunte en eloge för hans föredömliga sätt att visa vägen på banan genom att vinna varenda närkamp. När signalen ljöd och skottstatistiken 13-3 ropades upp kunde jag inte låta bli att lägga märke till hånflinet på motståndarnas läppar. Tredje perioden: Beordrad fullpress från bänken och vi kände direkt att det gav resultat. De annars så fysikt starka Dalen vek ner sig och efter bjudningen till reduceringen kände nog alla att det inte var omöjligt. Klasse pjäxa smekte in en backhand på en gammal variant och blev lika förvånad som vanligt. När två minuter återstod skickade Sotarn iväg ett skitskott men dalenmålvakten agerade slapphänt och Elof slog på halvvolley (nästan hög klubba) in returen och segern var nära. Nervositeten spred sig. Dalen tog ut målvakten. Slutsignal. Segerjubel. Segern firades med McDonalds till allas stora glädje. Tilläggas bör att 120kg Martin Wahlström agerade redskap åt materialare Robertsson och gjorde det med ödmjukhet i Jensas frånvaro. Resans citat: Vi måste vara förbannat bra då vi måste åka ända till Antarktis för att hitta bra motståndare. (Uttalade Mange för att stärka vårt självförtroende i bussen upp till Umeå).