Vinstproblem…

Under fredagen satt Socialdemokraternas partiledning i något som mest kan liknas vid ett krismöte. Ett krismöte där ordet VINST var präntat med versaler på dagordningen.

Stefan Löfven har förvisso redan gått ut offentligt och meddelat att han inte tänker kämpa för ett ”tak för vinster i privata välfärdsföretag” (TT), men han har såväl en stridbar S-vänster som ett stridbart LO-fack att tampas med och som svårligen kan tänka sig att überrika riskkapitalister vältrar sig i offentliga skattemedel.

När det gäller vinster i välfärden har vi alltså hela den politiska skalan från oförbehållsamt ja till vinst, över ja med tvekan, till vinst med måtta och blankt nej.

Ja med tvekan får stå för Stefan Löfven som inte vill sätta något tak – men vill ha en ”öppnare redovisning” från företagens sida. Med det förslaget kan grava missförstånd uppkomma på ett område där missförstånden redan står som spön i backen. Enligt Dagens Samhälle ligger ”övervinsterna” på cirka två (2) procent.

Men om Löfvens ”öppnare redovisning” går igenom, hur ska då exempelvis en kommunpolitiker klura ut att det vinstuttag som kanske sker i en skola eller en vårdcentral i just hans kommun, går för att täcka förluster i en annan skola eller vårdcentral i en helt annan kommun där koncernen också har verksamheter?

Själva ordet vinst (för att inte tala om profit…) är annars ett knepigt begrepp för oss svenskar. Inte minst de generationer som blivit grundligt tvättade med 68-tvålen. Att vinster används för att bygga upp, konsolidera och utveckla företag – eller rent av går till löneförhöjningar, finns inte på vänsterkartan.

Dessutom är det märkligt att det går bra att uppföra en skolbyggnad med vinst, men att själva innehållet ska vara ”vinstbefriat”. Och hur är det med läkemedelsindustrin? Är det verkligen helt OK att göra vinst på andras sjukdomar och olycka?

Vi skulle kunna lägga upp en hel katalogaria över märkligheter och paradoxer inom vinsternas hittills obesjungna värld medan vi inväntar en tydlig förklaringsmodell från S-blocket på hur det ska bli om de vinner valet. Vi antar att föräldrar till de cirka 20 - 25 procent av rikets alla barn och ungdomar som befinner sig i friskolornas vinstvärld med spänning gör samma sak – väntar på besked.

***

Och så har även vi uppmärksammat att prinsessan Madeleine förlovat sig – för andra gången minsann. Den här gången gläds vi särskilt åt att vi fick ytterligare en aforism att lägga till den Bernadottska samlingen av visdomsord.

Vi har förstås redan ”Nu vänder vi blad” och ”all over the place” – nu fick vi ”ti-hi”.