Vilket föredöme!
Det fanns en tid, och det är inte så länge sedan, då riksdagsmannauppdraget var det finaste som fanns och då en endaste liten fläck på ryktet var förödande, till exempel en konkurs – en sådan var helt enkelt otänkbar för den som skulle representera folket i dess högsta beslutande organ, riksdagen.
Men tiden den går, värdena devalveras, en riksdagsman kan nu göra en planerad konkurs utan att skämmas, bara skaka av sig kreditorerna och gå vidare som om ingenting hänt.
Den som lyssnade till centerns riksdagsman Fredrick Federly när han i radions P1 kommenterade sin egen konkurs med en salladsbar i Göteborg fann en påfallande arrogans, han hade minsann betalat skatt så konkursen hade inte så stor betydelse, dessutom handlade det om lite pengar, cirka 250 000 kr. Han följde bara marknadsekonomins och kapitalismens lagar, så vad är problemet? Att en riksdagsman inte förstår den moraliska dimensionen i en konkurs säger väl det mesta om den värderelativism som präglar yngre generationer av politiker och som är direkt förödande för demokratin och allmänhetens förtroende för politiken.
Ölandsbladet mejlade till Federly och frågade honom om det inte vore på sin plats att han gjorde rätt för sig, till exempel tog ett lån och lade upp en avbetalningsplan. Detta svar kom till tidningen från Federley:
”Våra ekonomiska förehavanden i denna del precis som i alla andra hanterar jag utanför media.” (Han talar om sig själv i tredje person, vi, Fredrick Federley)
Detta skriver alltså en politiker som frodats och vuxit i medias blixtljus, som springer så fort han ser en journalist, inte bort från utan till denne. Svaret är häpnadsväckande i sin arrogans.
Fredrick Federley bör lämna sin plats i riksdagen.
Men är inte detta gammaldags moral?
Helt rätt, det är det.
På år och dag har en enskild medlem i centerpartiet inte åstadkommit så stor skada som denne Federley.
CITAT:
”Det fanns en tid i vårt land då en LO-kongress var något stort. Då varje beslut hade betydelse. Då varje meningsskiljaktighet mellan LO och socialdemokraterna noterades in till sista kommatecken. Då en LO-ordförandes tal mottogs med förväntan på en del håll och bävan på andra... att fackföreningsrörelsen högsta beslutande organ varit samlat i Folkets Hus i Stockholm har nog gått spårlöst förbi de flesta. Massmediabevakningen har i flera avseende varit på en minimalistisk nivå.”
Rolf Asmundsson i Östran (s) sörjer tider som varit och som aldrig kommer tillbaka.
