Vi är alla som små ekorrar
Den som nyss har flyttat, från lägenhet till villa, från villa till lägenhet, ja, bytt bostad överhuvudtaget, drabbas en plötslig insikt över det egna beteendet: Hur kan det vara möjligt att vi har så mycket prylar, var kommer allt ifrån? Vi har dock inte levt samman mer än tio år. Hur har vi kunnat samla på oss dessa mängder?
När julen nu närmar sig och vi skall lägga än fler prylar till en redan stor samling kanske vi skulle tänka oss för en och annan gång. Ölandsbladet menar inte att vi skall avstå från julkappar, bara att vi ska tänka igenom vad vi köper. Barn och barnbarn bör skämmas bort med många hårda klappar, men på fem klappar bör det väl gå åtminstone tre nyttiga.
En närstående familj fick källaren översvämmad under slagregnet för ett par år sedan – det var en tragedi – prylarna från ett 15-årigt äktenskaps samlande flöt omkring i en halv meter vatten och det mesta som fanns i källaren fick slängas i en container, som försäkringsbolaget körde ut. När vattnet var utpumpat, containern fylld med vattenskadade prylar och bortkörd tittade man och hustru på varandra och sade:
– Det var skönt att bli av med all bråten, saknar du någonting?
– Nej. Jag tycker nästan det känns befriande att ha blivit av med allt det som vi släpat med oss från det ena boendet till det andra.
– Vi ska väl inte dra på oss mer nu?
– Nej, det ska vi inte.
Men nu är källaren snart fylld igen. I julens glada budskap till mänskligheten kanske vi kunde söka den djupare meningen, bortom materialismen och prylarna: det som verkligen ger oss människor en mening i livet. Och det är inte prylar, det är något annat som vi längtar efter. För övrigt och avslutningsvis: Vilken är årets julklapp? En GPS, sägs det, och en sådan måste man ju bara haaaa...
JO-ANMÄLAN
Vad kan det tjäna till att man på en liten arbetsplats som socialförvaltningen i Mörbylånga JO-anmäler varandra och sig själva på längden och tvären? Får Ölandsbladet istället föreslå ett runt bord, tillräckligt många stolar, några TV-kannor med kaffe och ett fat med bullar, en dagordning så att man inte bara snackar strunt och runt och sedan en öppen diskussion mellan alla till dess att man är överens i alla frågor och om tagen i framtiden. Anmälningar bara förvärrar.
