Världsarvet – behövs det?

Senast var det ICOMOS – en sammanslutning för olika kategorier yrkesverksamma inom kulturmiljövården över hela världen – och som kan sägas vara en underavdelning till FN-organet Unesco som röt till om vindkraftsplanerna i Mörbylånga kommun. Men nu har Storebror själv, Unescos ordförande, Mr Kishore Rao, känt sig föranledd att påpeka vissa elementa när det gäller vård och utveckling av världsarv.

Unesco varnar i klara verba Mörbylånga kommun, och indirekt länsstyrelsen i Kalmar som sagt ja till sex nya vindkraftverk i Albrunna, för konsekvenserna. Uppförs de planerade vindkraftverken kommer detta att menligt påverka de kulturella värden som världsarvet Södra Ölands Odlingslandskap utgör, hävdar Unescos ordförande Mr Kishore Rao.

Andemeningen är förstås: uppförs verken blir ni av med världsarvsstämeln.

Nu får gärna insatta och sakkunniga personer korrigera oss. Men vi har bestämt för oss att poängen med världsarvet Södra Ölands Odlingslandskap var att lyfta fram ett geografiskt område under utveckling. Inte att lägga en död hand över hela rasket.

Vi har tidigare känt en viss tveksamhet inför konceptet Södra Ölands Odlingslandskap, och även luftat en viss oro för att utnämningen i sig skulle kunna lägga en hämsko över utvecklingen av södra Öland. Trots bedyranden från all upptänklig expertis på området om det obefogade i en sådan ängslan, visar det sig nu att vi fått rätt.

Tja, vad säger man?

Vi kan väl börja med två konkreta frågor: behövs världsarvet överhuvud taget?

Har världsarvet medfört någon som helt vinst för Öland i allmänhet och Mörbylånga kommun i synnerhet?

Vi tillåter oss att tvivla. Konstruktionen av det öländska världsarvet var en amorf skapelse utan något konkret centrum, någon fokalpunkt, för den besökande att ta till sig. Hade utnämnda, och för den delen självutnämnda, världsarvs-generaler/generalskor lyckats driva igenom något slags världsarvshus – ett besökscentrum med adekvat innehåll, hade möjligen, men definitivt inte säkert, läget kanske varit annorlunda.

Som situationen ser ut nu kan vi bara säga: strunt samma. Suddas världsarvsstämpeln bort från den sydöländska ytan är förlusten mer Unescos än södra Ölands.