Varför måste politiker vara nämndemän?

Systemet med icke-professionella jurister, nämndemän, i det svenska rättsväsendet är en urgammal företeelse. Nästan lika urgammal verkar idén vara om att det enbart är politiker som kan besätta platserna bredvid de lagfarna domarna.

Det har utvecklats en sorts praxis där avdankade gamla politiker sätts på undantag i de svenska domstolarna. Så att de har något att göra. En slags politikerterapi med andra ord.

Måste det vara på det här sättet?

Nej, absolut inte.

Vilken myndig svensk medborgare som helst kan bli nämndeman. Det är bara det att de olika kommunfullmäktige som utser nämndemännen i tingsrätterna – i hovrätt, förvaltningsrätt och kammarrätt är det landstingsfullmäktige som utser nämndemännen – enbart ser sina egna bröder och systrar i den politiska organisationen.

Detta förfaringssätt är självklart inte bra. Nämndemannaorganisationen ska i görligaste mån avspegla den svenska befolkningen.

Att enbart tillsätta utrangerade politiker som nämndemän är inte till gagn för rättsväsendet.

Frågan diskuterats tidigare. Efter valet 2006 lovade såväl regering som riksdag att se över problemet och verka för en breddad rekrytering. Det vill säga utanför de politiska partierna.

Det kan vara dags att infria dessa löften...