Vanvård så man blir matt

Det är för en utomstående i det närmaste helt obegripligt hur en man i 90-årsåldern av hemtjänst och primärvård kan påträffas liggande på golvet vid sju tillfällen, blåslagen, blodig och förvirrad utan att någonting händer – först efter 1,5 dygn kommer han under vård varvid sjukvården konstaterar att mannen drabbats av stroke, lunginflammation och urinvägsinfektion.

Att ingenting görs och att mannen inte kommer under vård förklaras med ”att han har en historia av fall.” Men om det är så blir ju behovet av sjukvård än mer angeläget, det kan ju inte minska. Redan vid det första eller andra tillfället borde naturligtvis som en ren rutin dottern, som bor sju kilometer bort i Borgholm, ha informerats.

– Du kan väl titta till din pappa så fort du kan, vi har tagit kontakt med sjukvården. Han bara ramlar hela tiden och det oroar oss.

Detta lilla enkla samtal skulle naturligtvis ha fått igång vårdapparaten omedelbart. Det måste väl ändå vara rutin i så här allvarliga fall att de anhöriga underrättas, i all synnerhet som de bor i kommunen, finns på plats i närheten, och alla känner till det. Bo Ström i PRO har nu begärt länsstyrelsens inspektion av det som hänt. Men i detta fall liksom i alla andra fall av upprörande vanvård kommer inget att hända, det finns ingen ansvarig, allt var ett trist misstag, nu blickar vi framåt. Det blir några pliktskyldiga retoriska ursäkter från ansvariga politiker och sedan ingenting mer.

Sådana här händelser, som i vårt land upprepas gång på gång, gör att människor känner skräck inför att bli gamla och att hamna i en situation där samhället sköter vården. En kommentar som kom till Ölandsbladet per telefon från en öländska snart 80 år gammal men fortfarande pigg i kropp och själ var denna: ”Jag tror jag tar livet av mig innan det är för sent.” Vi har alla öst in pengar i detta samhällsystem (60-70 procent av det du tjänat har samhället tagit av dig i skatt), men när du som mest behöver samhällets hjälp, då sviker detta samhälle dig.

CITAT:

”Ledarsidorna är en publicistisk blindtarm och dess skribenter ett introvert etablissemang som överlevt sig självt. Ledarsidornas uppdrag har erövrats av andra mer vitala opinionsbildare på tidningarna. Systemet med anonyma ledare blir därmed alltmer komiskt. Dagens ledarskribenter i de stora bladen utgörs av ett introvert etablissemang som överlevt sig självt.”

Bertil Torekull på DN Debatt

KOMMENTAR: Detta är dessbättre inte ett stort blad utan ett litet blad.