Vad är en rättvis lön?

Lärarförbundet har gått ut i en nationell kampanj för att höja sitt löneläge. Facket anser att en höjning av den generella lönenivån med 10 000 kronor i månaden är ett steg mot rättvisa löner.

Man kan sympatisera med argument som hävdar det orättvisa i att mansdominerade yrken, som endast kräver gymnasieutbildning, men ändå tjänar i stort sett lika mycket eller mer,  som en lärare i  för- eller grundskola.

Med tanke på fyra års studieskulder blir givetvis livslönen för en exempelvis en maskinoperatör väsentligt högre än för förskolläraren. Med lärarfackets terminologi blir utbildningspremien noll eller rent av negativ.

Men lärarna har högre ambitioner än så. Man vill jämföra sig med andra yrkesgrupper som har ungefär lika långa utbildningar. Varför ska en civilingenjör tjäna 36 833 kronor när läraren bara får 23 408? (Siffrorna är hämtade från lönestatistik.se/ Kalmar län).

I en upptryckt facklig pamflett läser vi rent av att: ”Varför ska inte en lärare kunna ha 50 000 kronor i månaden?”

Det finns förstås inget vettigt svar på den frågan.

Men man kan kan göra karriär även inom lärarkåren.  Alldeles nyligen presenterade Ölandsbladet en lista över de 20 mest välbetalda tjänstemännen inom kommunen. Märkligt många var rektorer med löner en bra bit över 40 000. Och M-chefen, Ann Willsund, som är mellanstadielärare i botten, håller sig långt över 50 000-kronorsgränsen (56 000).

Detta är nu inget raljant påstående. Utbildningsminister Jan Björklund har flaggat för karriärmöjligheter inom skolan. Han vill även införa gamla tiders lektorstjänster.

Men om man skulle börja fördela pengar inom löneramar som sällan lyfter över två procent tar det förstås eoner av tid innan man kan möta alla lärares krav.

För den cyniskt lagde finns det också  argument som talar mot lärarnas generella lönekrav.

Om vi tar den ovan nämnde civilingenjören, så har hans företag under årens lopp effektiviserat och rationaliserat produktionen så att det finns ett rejält löneutrymme. Hans företag kan prångla ut både fler och bättre produkter under samma arbetstid som förut. Det finns ett mervärde.

Inom skolvärlden har ”produktionen” enligt olika mätningar blivit klart sämre. Betyder det att ”råvaran” är av sämre kvalitet? Eller har det med lärarkvaliteten att göra? Bortsett från att staten ofta klåfingrigt styrt och ställt till med kaos inom skolvärlden, påpekas det från olika håll att lärarutbildningen inte kan få högsta betyg.

Vi behöver bara se oss omkring i Norden för att få en annorlunda bild. I exempelvis Finland avlägger lärarna sina examina efter fem år på universitet. Antingen vid en pedagogisk fakultet eller vid en humanistisk, matematiskt-naturvetenskaplig eller teologisk fakultet. Man förutsätter att lärare på alla nivåer, inklusive den yrkesgrupp som benämns barnträdgårdslärare, är högutbildade akademiker.

Lönerna är högre, men framför allt är lärarnas status betydligt högre än i Sverige.

Poängen i det hela är således att man inte enbart kan se till lönebildningen. Det gäller att ta ett helhetsgrepp övar allt från utbildning till lön.

Det finns dock ett specifikt problem med dålig lönebildning. Det lockar inte precis de bäst lämpade att söka sig just till läraryrket, vilket i sin tur får ”produktionsresultaten” att se ännu sämre ut.

För kommuner med ambitioner att hålla en hög standard på sitt skolväsen, att locka till sig lärarkårens crème de la crème, kan det vara en bra idé att börja just med lärarlönerna. Att vänta in Björklunds ”skutvändande” kan ta tid.