Två kommuner men med samma vatten
Som invånare i Mörbylånga kommun så måste jag vara ärlig och säga ett bergsäkert - nja, på den frågan.
För jag vet faktiskt inte vad jag ska tro. Hur är det möjligt att Mörbylånga kommun inte inför några som helst begränsningar när det gäller vattenförbrukning, för att bara några veckor senare panikartat dra i handbromsen. Och begära nödhjälp från Borgholms kommun med 500 kubikmeter per dygn.
Ett Borgholms kommun som själva haft bevattningsförbud ända sedan 1 maj!
Okej, vi har inte lyckats enas än om vi ska ha en kommun på ön eller inte, men kan vi vara överens om att samma bevattningsförbud bör gälla i de bägge Ölandskommunerna. Hittills har i alla fall ingen lyckats motbevisa för mig annat än att det är samma Ölandsvatten i vi använder på ön.
Vi kan konstatera att Borgholm varit rappare när det gäller vattenfrågan. Ja, det har de egentligen varit ända sedan 1980-talet när nordölänningarna bättrade på vatten- och avloppsnätet, medan Mörbylånga snålade med uppgraderingen vilket i stället blev en dyr smäll på 2010-talet.
Vattenreningsverket i Sandvik producerar nu för fullt 3 000 kubikmeter dricksvatten per dygn, vilket är 30 procent av kommunens totala försörjning. Kostnad för verket som omvandlar havsvatten till dricksvatten blev 103 miljoner kronor
Mörbylånga kommun har fortfarande inte något vattenreningsverk klart. Målsättningen är dock att omvandla Guldfågelns processvatten. Man kommer inte att vara i närheten av 3 000 kubikmeter per dygn, det talas om hälften, men kostnaden är ändå kalkylerad till 135 miljoner kronor.
Samtidigt är Mörbylånga kommun därmed oerhört sammankopplade med företaget Guldfågelns AB. Vad händer den dagen, gud be vars, Guldfågeln bestämmer sig för att lägga ner i Mörbylånga?
Säg mig vilken av Ölandskommunerna har gjort bäst affär? Och säg mig också vilken av Ölandskommunerna som har hanterat vattenkrisen bäst?
Jag gissar att ni har samma tankar som jag...