Tillbaka vid skampålen på kyrkbacken

I fredags avrättades en 39-årig man från Färjestaden. I alla fall bildligt talat. Och i många andra hänseenden är han också död, i alla fall på den arbetsmarknad där han tidigare har verkat. Ska vi tolka ena halvan av de mer eller mindre anonyma rösterna på sociala medier så har 39-åringen sig själv att skylla. Den andra halvan hävdar att han är utsatt för en komplott, där syftet har varit att får bort honom från sin post. Vad som är verklighet vet inte jag och heller inte flertalet av de som kommenterar 39-åringen på social medier. De som faktiskt vet vad som hände just i stunden är helt samstämmiga. Kvinnorna har beskrivit hur 39-åringen tittade in i deras omklädningsrum och mannen bekräftar det. Kvinnornas upplevelse är sann och ska tas på allvar. Men mannens uppgift att han pratat i telefon, plötsligt hört röster från det tidigare tomma omklädningsrummet och i instinktivt vänt sig om för att se vad det var för röster? I en tingsrätt hade uppsåtet att titta på nakna unga kvinnor blivit åklagarens sak att lägga fram. Hur hade tingsrätten bedömt händelsen? Ställt utom allt tvivel? En förening lyder förstås under svensk lag, men har också andra parametrar att ta hänsyn till även om dessa inte står skrivna i någon lagtext. Även misstankegraden kan göra att föreningen måste agera. Ett oerhört svårt ärende. Som ansvarig utgivare talade jag med 39-åringen när han kallade till presskonferens för att han ville meddela att han avgått och varför. Jag avrådde honom från presskonferens och att själv göra offentlighet åt anklagelserna. Händelsen är inget polisärende. Som division femtränare är han knappast att betrakta som offentlig person. Han har hustru, barn och framtida jobb som idrottslärare att ta hänsyn till. 39-åringen ville dock med ”rak rygg” bemöta de rykten som cirkulerade på sociala medier. Ölandsbladet och Barometern/Östran lät honom framträda med namn och erbjöd förstås också både föreningen och damlaget att kommentera. Det finns regler vi förhåller oss till som skapats under århundranden av tidningsverksamhet. Men med de nya medierna så ändras spelreglerna. Det var tränaren själv som påpekade det, att om inte tidningarna återberättar händelsen med namn och detaljer så betraktas vi som ”fega”, samt då på ett sätt delaktiga. Om god publicistisk sed kräver återhållsamhet så gör det mig ingenting att vi någon gång betraktas som ”fega”. Men den här gången bad den anklagade själv att ”allt skulle ut”, med hänvisning till sociala medier. Rätt eller fel kan diskuteras. Efter publiceringen har jag fått telefonsamtal från andra arbetsgivare till 39-åringen som vill veta mer. Det blir inte lätt för mannen att hitta jobb i framtiden. Med det nya mediasamhället har vi skapat ett rättssystem där vi är tillbaka vid skampålen på kyrkbacken. Det är en utveckling som är hemsk. PETER BOSTRÖM