Skolorna exemplet Drevdagen
När den lilla dalabyn Drevdagen gör reklam för sig på nätet nämns den skolan som en tillgång – skolan är den riksbekanta Drevdagenskolan, ett falurött idylliskt tvåvånings hus, som blev symbolen för en glesbygd som kämpade för att överleva – föräldrarna gick samman och höll mot alla odds skolan levande. En fläkt av Drevdagen mötte fullmäktiges ledamöter i Borgholm häromdagen när ett stort antal föräldrar från hotade byskolor i kommunen hade mött upp.
En kommun skall spara, men är skolorna det rätta och har denna sak handlagts politiskt klokt? Borde inte kommunen ha inlett en dialog med föräldrarna först, kanske de har några kloka förslag att komma med. Istället kom nedläggningshoten som blixtar från ovan. Det finns en del riktigt dåliga argument för nedläggning av skolorna; det absolut sämsta är att små skolor har dålig pedagogik och därför måste bort. Förutom att det är en ren oförskämdhet mot tjänstgörande lärare är det dessutom helt obevisat ur vetenskaplig synpunkt. Motsatsen torde vara fallet: litet är vackert och små skolor är bättre i alla avseenden än större; att just centerpartister tillgriper ett så kontraproduktivt argument är ganska betänkligt.
Politik måste vara konsekvent och sammanhängande. Man kan inte åka till Holland och till Stockholm, där argumentera för bosättning på norra och östra Öland och i samma veva lägga ner byskolorna. Detta hänger inte ihop och det skapar en folklig ilska – med rätta. Med ekonomiska argument kan man lägga ner det mesta på den öländska landsbygden:
* Postutdelning en gång i veckan. Det får räcka.
* Snöröjning av vägar, nej inte norr om Klinta backe och inte söder om Mörbylånga tätort. Det blir för dyrt.
* Det duger gott med en suddig TV-bild åt folket i Löttorp, Böda och Byxelkrok. Ny mast, nej det blir för dyrt.
* Tandvård. Ska det verkligen vara nödvändigt? Ut med gaddarna. Löständer är billigare.
* Skolor i glesbygden? Nej, till stan med ungarna, det blir billigare.
