Skolkaos och mörkläggning
Var kommun på Öland har sina skolplågor verkar det som. I Borgholm är skolorganisationen för stor, i Mörbylånga för liten. Det vill säga i den norra kommundelen.
I sammanhanget har då två friskoleintressenter Klaraskolan och Cis, Östra Skolan aviserat sitt intresse av att vara med och dela på skolkakan. Klara och Cis är givetvis konkurrenter på området och har dessutom siktat in sig på samma skoltomt. En markbit som ligger ett stenkast från Färjehallen. Allt detta har vederbörligen rapporterats om i Ölandsbladet och är allmängods på nyhetsfronten.
Det som är märkligt är hur beslutsfattarna verkar ha hamnat i akut panikångest när man ska tackla en framtida skolorganisation. I bibeln (för kalenderbitarna Matteus 5:37) säger Jesus: Ert tal skall vara ja, ja och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.
Men vad vi har förstått så har vi ett moderat kommunalråd som kräver att de egna partimedlemmarna, mot sin egen övertygelse, ska rösta nej till en etablering av en friskola med motiveringen att man inte kan underkänna den egna skolorganisationen. Efteråt, i annan instans, ska man rösta ja Moderaterna är ju för valfrihet, konkurrens och tja, allt som har med fria marknadskrater att göra. Man kan alltså undra vem som bestämmer i kommunborgen
Vi, och förmodligen en majoritet av medborgarna, har nog svårt att se någon klockren logik i ett sådant resonemang.
Beslutsfattandet och hemlighetsmakeriet, i Mörbylånga kommun tar nu också mycket egendomliga vägar efter den revolutionerande omorganisationen. Ölandsbladet har i åtskilliga artiklar beskrivit hur det hela gick till. För ett år sedan redovisade vi också att den nya organisationen blivit åtskilliga (mellan tre - fyra) miljoner dyrare än den gamla med olika nämnder och styrelser.
Till viss del kunder vi sympatisera med tankar på en, åtminstone på pappret, effektivare beslutsorganisation där exempelvis tungrodda nämnder ersatts med utskott. Men vad ska man med olika utskott till, exempelvis Barn- och ungdomsutskottet, om man inte får, alternativt vågar eller kan besluta, eller komma med förslag i olika ärenden, utan där allt lämnas till en allsmäktig kommunstyrelse?
Dessutom, vilket är allvarligare, får varken allmänhet eller journalister, någon som helst insyn i utskottens beredning (eller vad man ska kalla det ) i olika ärenden. Tidigare nämnders diarieförda och undertecknade protokoll finns inte längre allt rubriceras, enligt vår mening, helt felaktigt som arbetsmaterial. Det finns alltså inte, likt i gamla Sovjet, någon som helst chans att följa ett ärendes gång i beslutsmaskineriet. Medborgarna ställs alltsomoftast inför ett fullbordat faktum när kommunstyrelsen, bakom lyckta dörrar, manglat igenom ett beslut som i bästa fall vidarebefordras till fullmäktige för formell ratificering.
Detta är en tingens ordning som vi inte accepterar. För övrigt finns det finns inget som helst godtagbart motiv för att hålla ett kommunalt ärende, vilket det än må vara, hemligt. Det vill säga om man inte hyser en osedvanlig oro för de egna medborgarnas reaktioner förstås vilket också har vissa likheter med situationen i gamla Sovjet
