Skolfrågor
Mörbylånga kommuns senaste skolturer är utifrån sett i grunden annorlunda. Det mest irriterande för både föräldrar, barn och för all del journalister är det ängsliga hemlighetsmakeri som demonstrerats på olika håll i samband med de två friskoleansökningar som landat i kommunen.
Barn - och ungdomsutskottet har haft ett beslutande möte, men några diarieförda protokoll kan inte uppvisas. Skolförvaltningens tjänstemän har bevisligen enligt utsago från M-chefen Willsund och kommunalrådet Kent Ingvarsson (M) överlämnat en framtidsstudie med olika skolalternativ. Men denna studie vaktas och beskyddas som om det vore den helga Graalen.
En sak vet vi dock säkert. Och det är att tjänstemännens förslag till Barn- och Ungdomsutskottet, som utskottet förväntas vidarebefordra till kommunstyrelsen, är att säga blankt nej till allt vad friskolor heter.
Vad är då bevekelsegrunderna för detta nej?
Konspirationsteoretikern räknar snabbt ut att det nog inte ligger på det pedagogiska planet. Här gäller det att rädda egna tjänster. M-chefen har själv i samtal med Ölandsbladet påpekat det fullkomligt logiska i att en väsentligt mindre skolorganisation, som blir fallet vid en friskoletablering plus en eventuell utbyggnad av redan befintliga Ölands Friskola (högstadium), medför en betydligt nedbantad kommunal skolorganisation. Det vill säga boxchefs - och rektorstjänster, samt givetvis även lärartjänster, är i fara. Och så kan man ju inte ha det.
Vi har tidigare påpekat att hur många friskolesatsningar som än görs, så är det ändå så att kommunen har huvudansvaret för eleverna. Går en friskola i putten, måste kommunen rycka in. Följaktligen måste kommunen alltid ha en viss beredskap för scenarior som kanske entreprenörerna inte har tänkt sig.
Men kommunen förväntas också ha beredskap för x antal elever, ofta med sina speciella problem, som helt oanmälda kan komma inflyttande via migrationsverkets försorg. Borgholms kommun, som helt oförtjänt fick löpa gatlopp i medievärlden, trots att man gjorde sitt bästa av en till synes omöjlig situation, lyckades ändå fixa till en godtagbar skolgång för flera hundra elever.
Med ett flexibelt tänk kan man alltså lösa även otänkbara händelseförlopp. Att säga nej till friskoleetablering med hänvisning till kommunal beredskap är således inte ett argument som man måste köpa alla gånger.
Nå, nu tror vi inte att föräldrar och barn bryr sig ett vitten, i alla fall inte alltför många, om vad det blir för LM-skola, kommunal eller fri bara att det blir ett besked. Vad man definitivt inte vill ha är ett gäng politiker som grävt ner sig i sandlådan och kastar ideologisk skit på varandra.
Ölandsbladet är givetvis för en friskoleetablering. Bland annat av det skälet att Mörbylångas låneskuld, på nära halvmiljarden, är stor som den är utan att behöva belastas med ytterligare skolbyggen. Och vi betraktar inte, vilket M-chefen tycks göra, en friskoleetablering som en förlust för kommunen. Visst, skolpengen följer med eleverna, men krymper man organisationen i andra änden fast nu var det ju det man inte ville göra
Till slut en i grunden annan sak:
Vi skrev i den här spalten att kostnaden för den fyndiga, alternativt fnoskiga välj själv, nya loggan som ska vara ett slags varumärke för Öland kostade 250 000 kronor. Det var fel. Rätt summa är 253 000 kronor. Till det kommer cirkus en halv miljon andra kronor för strategiarbete som vi ska återkomma till i ett senare skede.
