Samtalet viktigast av allt
Ett absolut favoritcitat som det alltid går att återvända till är det av den franske upplysningsfilosofen Voltaire: ”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.” Citatet är också kärnan i den bok som den politiske journalisten Pontus Mattsson publicerar med utgivning nu i april. Han skriver om Sverigedemokraterna in på bara skinnet. I flera år han har följt partiet på nära håll, genom personliga möten men också genom att följa vad massmedia rapporterat liksom andra offentliga kanaler.
Vid förra valet fick partiet närmare tre procent av rösterna i riksdagsvalet och valdes in i hälften av landets kommuner.
Ledande företrädare har särskilda nummer till säkerhetspolisen och partisekreteraren Björn Söder har beviljats skyddade personuppgifter efter att ha utsatts för hot.
En medlem i partiet sparkades från sin praktiktjänst vid en ambassad och justitiekanslern dömde till hans fördel efter att ha granskat ärendet. ”Beslutet stred därför allvarligt mot hans grundläggande mänskliga rättigheter. Sådana beslut får inte förekomma hos svenska myndigheter” skrev JK och ålade staten att betala ut ett skadestånd på 30 000 kronor. Partitillhörigeten och därmed hans åsikter hade haft stor betydelse för ambassaden när de sparkade honom.
Pontus Mattsson har sammanställt flera negativa konsekvenser för aktiva Sverigedemokrater och berättar om sex aktiva medlemmar som har uteslutits ur facket. Förbundsledningen inom Transport har slagit fast att ska man aktivt verka som Sverigedemokrat kan man inte vara medlem i detta fack. En liknande uteslutning har skett ur Akademikerförbundet. Men så resonerar inte andra fackföreningar som exempelvis Journalistförbundet eller Lärarförbundet. Somliga Sverigedemokrater har haft svårt att få arbete när deras partitillhörighet har blivit känd.
Känslan av utanförskap, att var något som katten har släpat in beskrivs i boken, som getts ut av förlaget Natur &Kultur. Jimmie Åkesson citerade boxaren Rocky Balboa, från filmerna med Sylvester Stallone, i sitt tal vid riksårsmötet för ett par år sedan och det är ganska talande bild av hur en Sverigedemokrat känner sig marginaliserad: ” Det handlar inte om hur hårt du slår. Det handlar om hur hårt du kan bli slagen och fortsätta röra dig framåt. Hur mycket du kan ta och fortsätta röra dig framåt. Det är så du vinner.”
Att partiet är främlingsfientligt råder det inget tvivel om och detta faktum löper som en röd tråd genom hela den dokumentära boken.
Att stoppa huvudet i sanden och inte låtsas om att partiet finns vore förödande för demokratin. Det är genom samtal man kan ändra riktning på varandras åsikter, om än inte omedelbart så kanske på sikt. På tio år har rörelsen vuxit från dryga tusen röster i riksdagsvalet till 162 463 röster år 2006. Det är ett faktum och att nonchalera, marginalisera, eller mobba ut genom osynliggörande är ingen framkomlig väg.
