Olof Palme
Ingemar Krusells faktarika och rent lysande artikel på sista sidan i tisdagens Ölandsbladet sätter på 20-årsdagen av mordet på Olof Palme en punkt för dramat: Alla kriminalistiska fakta talar för en enda gärningsman, den som Lisbeth Palme utpekade i ett starkt vittnesmål: Christer Pettersson. I vilket annat mordfall som helst hade ett sådant vittnesmål fällt en gärningsman.
Vi kan lägga alla konspirationer åt sidan, polisspår, Sydafrikaspår, Iranspår etc, det var en marginaliserad figur i Stockholms undre värld, en frisläppt mördare med hjärnskada och notoriskt kriminell person, en exponent för den moderna kriminalvården så som den utformats av justitieminister Lennart Geijer m fl, som begick detta hemska mord. Därmed blev Olof Palme ett tragiskt offer för den egna kriminalpolitiken ty i ett annat land hade Christer Pettersson avtjänat ett långt fängelsestraff samt därefter vårdats på mentalsjukhus.
Olof Palme var en av våra största politiker någonsin; han var oerhört sammansatt som stora människor är, arrogant, ödmjuk, generös, elak mot politiska motståndare och rent bländande på den utrikespolitiska scenen där han för övrigt för det mesta hade fel. Om Palmes nukleära doktrin, som sammanföll med Sovjetunionens, fått härska över Europa hade kommunismens sammanbrott försenats flera decennier.
När Palme tillträdde som statsminister och hade varit på sin första utrikes resa i denna egenskap skrev den brittiske ambassadören att han aldrig mött en så blixtrande begåvning som Olof Palme.
Palme talade tre språk flytande, höll presskonferenser på tre språk samtidigt och han charmade alla genom sitt snille och retoriska begåvning. Den brittiske ambassadören kunde inte förstå hur ett så urtrist land som Sverige kunnat skapa en så levande politiker som Palme.
Vad som plågade Palme mest under de senaste åren av hans liv var införandet av löntagarfonder. Thage G Peterson berättar i sin Palmebiografi att Olof Palme inte ville ha dessa eländiga fonder, men att han tvingades därtill av LO.
Den rädsla och ilska som fonderna skapade förgiftade samhällsklimatet under hela första hälften av 1980-talet och Palme fick sin beskärda del av detta, men samhällsförgiftningen i form av fonder kom alltså från LO.
Bara en kort tid innan mordet var Olof Palme i Kalmar och han sammanträffade på kvällen med politiska vänner vid ett glas vin. Palme berättade då att han var trött på politiken, att han kände sig utarbetad och ville dra sig tillbaka, kanske för en internationell post, men först efter en lång semester strax därpå avlossades skotten på Sveavägen.