Ölandsbonde räknar träden
”Hur stor areal har du då kvar på ditt skifte? Multiplicera den nya arealen i hektar med 50. Så många träd förutom hävdträd får det finnas på skiftet. Klarar sig skiftet? Gå till punkt 9. Har du för många träd? Gå till punkt 7.”
När en öländsk bonde häromdagen vid kaffebordet (det var i Runsten) berättade att han nu måste ut och räkna träden på sin mark samt mäta buskarnas omfång var det väl ingen som trodde att detta var helt sant utan en överdriven Ölandsskröna från en småbonde som var innerligt trött på EU och som satt och överdrev. Men det var sanning ner till sista kommatecknet. Och egentligen värre än vad bonden beskrev - EU bestämmer alltså antalet träd och buskar på den mark som kommer ifråga för EU-stöd, enligt nya regler presenterade av Jordbruksverket. Och inte nog med det, berättade bonden. Om jag skall transportera ett enstaka djur hit eller dit kräver EU en körjournal, registreringsnummer på kärran/vagnen samt att jag förvarar dessa handlingar i sex år!
I dessa nya EU-stödsregler behandlar byråkraterna Sveriges bönder som vore de en hoper analfabeter och efterblivna. Tonen i EU:s regler är rent oförskämd mot vuxna människor som ofta har egna företag inom jordbrukssektorn, som omsätter tiotals miljoner, och det är svårt att begripa att fria bönder underkastar sig ett dylikt förmynderi. Så här skriver EU i en uppfordrande ton om hur man räknar träd; lägg märke till den förskoleaktiga tonen: ”Så här räknar du träd. Tänk på att du måste hålla marken fri från igenväxning... Läs mer om igenväxning och hur du skall sköta marken.” Detta säger EU till bönder som i generationer här på Öland vårdat sina marker!
Bönder kan heller inte räkna, vilket framgår av detta: ”Du får ha högst 50 träd per hektar. Är ditt skifte 2 hektar får du alltså ha högst 100 träd.” Svenska bönder skulle alltså behöva ha ett påpekande om att 2 x 50 är lika med 100 - detta är ju inte riktigt klokt. Så ska bonden ut och räkna busksnår, han skall rita in dessa snår på en karta, han skall markera träden, för olika marker finns olika koder och det blir nu ett trevligt pyssel för var bonde att på heder och samvete rita in alla buskar och träd ty annars kommer EU-polisen och tar ifrån dig pengarna - nåde den som glömmer en buske, det kan bli dyrt.
Förutom den förolämpning som var bonde utsätts för genom dessa regler finns det en direkt naturfara i att alla områden skall hävdas lika - det är just biodiversiteten, den ekologiska mångfalden, som gör den öländska naturen så rik. Mittlandsskogen till exempel har kanske bortåt 1 000 ägare, en del sköter skogen mönstergillt, andra låter den växa igen, någon kanske bara tar ut lite vedbrand etc. Den variation av olika skogstyper och våtmarker som därvid uppstår, åstadkommen av fria markägare och bönder, har skapat Mittlandsskogens rikedom. EU-byråkratin är ur dessa synpunkter en direkt miljöfara.