Ölandsbladet passerar milstolpe

I dag den 24 februari 2006 passerade Ölandsbladet en milstolpe i tidningens 139-åriga historia; det känns för oss som det måste kännas för damkronorna eller Anja Persson att ta OS-medalj efter åratal av träning och slit. Tidningen har nått ett mål vi trodde var utom räckhåll, en upplaga på över 9 000 exemplar. Nu siktar vi vidare mot 10 000 ex.

Ölandsbladet är den tidning som ökar mest i Kalmar län, plus 500 ex, vilket är något enastående för en liten tidning. I någon mån är det väl tidningens förtjänst, vi skäms inte för att vara en pigg och glad lokaltidning och strävar inte efter annat, men vi utkommer också i ett område, på en ö, där lojaliteten från våra läsare är stor. I både goda och svåra tider känner vi ett stöd från våra läsare, och en lojalitet med vår sak, som också är Ölands.

Glädjande är att Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning, som numera kamperar ihop med Ölandsbladet, ökar med 100 ex. Fyra dagar i veckan kan du nu få pigga tidningar från oss, Ölandsbladet tisdag, torsdag, lördag och KLT på fredag och detta till halva kostnaden. Hälften så dyrt, men bättre.

Även Vimmerby Tidning ökar med 100 ex. Full pott alltså för privatägda tidningar som både ger jobb och betalar skatt i hembygden.

Våra konkurrenter minskar. Barometern med 100 ex. Östran går ned 300 ex, Nyheterna 100 ex, 400 ex minus för s-tidningarna. Västerviks-Tidningen minskar med 200 ex.

Vems är då förtjänsten att det går bra för Ölandsbladet? En tidning är ett märkligt instrument egentligen där många är med och spelar melodin: ägaren, ledningen, själva tidningen och dess personal och läsarna förstås. Stundom händer det att det uppstår harmoni och vackra toner. Men om det finns en enda orsak kan den vara att vi som gör Ölandsbladet inte är rädda att säga vår åsikt öppet och frimodigt, att vi inte går och surar och bara vill hitta fel utan att vi också försöker finna guldkornen i tillvaron, som till exempel artikeln om Listige Räven Lennart och katten Sotis (vem kunde motstå den?).

Mer sådana artiklar kommer det att bli framöver, både i Ölandsbladet och KLT/Nybro Tidning.

Därmed slut med självskrytet och ett jättefång med rosor till alla våra läsare, nya såväl som gamla.

Vi får plats med ett litet vårtecken också, som kan värma lite denna långa, kalla och påfrestande vinter: Vid Kastlösa syns skatorna flyga med kvistar i näbben, de bygger bon, ett säkert vårtecken. Så håll ut.

Pyrrhus-segern !

Ni kommer ihåg fältherren Pyrrhus, han som ropade: En sådan seger till och jag är förlorad.

Denne man kommer man att tänka på när man läser tidningen Barometerns presentation av sina egna upplageförluster, nästan minus 11 000 exemplar sedan 1981 och minus 100 exemplar förra året. Bara nerför har det gått, ett fritt fall.

Detta firar Barometern med tårta, läser vi under stora rubriker och därefter kommer det häpnadsväckande påståendet att aldrig har så många läst Barometern som nu och aldrig har det gått så bra.

I en tidning får man gärna skruva och dra lite på nyheterna, men en sak skall man aldrig göra för det kommer surt efter: Ljug inte, tala alltid sanning. Att ljuga är förakt för läsekretsen.

En sådan nyhetspresentation som Barometerns är för övrigt närmast sovjetisk i sin verklighetsförvrängning och förnekelse av realiteterna. Hur kan man bara komma sig för att ljuga läsarna rakt upp i ansiktet?