Ölands kvarnar

Vilken symbol är det mest öländska man kan komma dragande med?

Svaret blir givetvis: en kvarn.

Dessa lite drygt 300 symboltyngda objekt är utströsslade lite här och var i det öländska landskapet. Och här har de stått i generationer och klarat av både stormar och fåkar. Självklart tär ”naturslitaget” hårt på kvarnarna, men oegennyttigt arbete, mestadels utfört av den öländska allmogen.

Kvarnrestaurering och vård kostar dock pengar, mycket pengar, och kassorna är inte outsinliga.

Nu finns det dock en institution som slukar mängder med miljarder och där Sverige är en av få nettobetalare – EU. Vi betalar cirka 32 miljarder och får ungefär 14 tillbaka – bland annat i form av ett så kallat ’programstöd’ för landsbygdsutveckling.

I vår del av världen är det länsstyrelsen i Kalmar som godkänner vad som är värt att stödja med våra egna skattemedel som alltså gör en rundtur via Bryssel. Där, på länsstyrelsen, har man nu kommit till den slutsatsen att öländska kvarnar inte platsar som objekt värda att stödja.

Landsbygdsprogrammets mål är enligt uppgift ”bevarande och uppgradering av natur- och kulturvärden på landsbygden.”

Men några pengar till bevarande och restaurering av öländska kvarnar säger sig länsstyrelsen inte kunna bevilja.

Vi undrar förstås varför?

Vi kan, om vi anstränger oss och leker djävulens advokat, förstå att det möjligen kan finnas en svårdefinierbar gråzon för diverse landsbygdsvärden. Men öländska kvarnar?

Finns det något mer synonymt med det öländska landskapet än just kvarnar?

Vi antar att beslutsfattarna på länsstyrelsen har gått vilse bland EU-paragraferna, och föreslår att man omedelbart tar ut en klar kompasskurs mot det som är väsentligt och värt att stödja och omedelbart ändrar sitt beslut.