Ledaren: ”En upprörande men inte oväntad sänkning av straffet”
Ingen av oss som bor i Färjestaden kommer att glömma den där vackra julidagen för två år sedan. Chocken som drabbade oss alla. Alla sirener, alla rykten som snabbt började florera - en familj nedmejad vid Möllstorp. Flera döda.
Det fanns inte någon av oss som inte tänkte:
”Gud i himlen vad är min egen familj, mina egna barn?”
En 57-åring från Nybro hade stämt träff med en gammal skolkamrat. Mannen visste att han inte borde köra bil, sådant var hans mående, även om han undvikit få sin sjukdomsbild dokumenterad tills efter olyckan.
57-åringen tycks ha haft grava problem att ens hitta Ölandsbron. Han hade alla möjligheter att avbryta sin bilfärd i samband med något av sina stopp.
Men han körde vidare. Och gjorde det fort så in i helvete. ”Vansinnesfart”, beskrevs hans framfart på den lilla badvägen ned mot stugområdet.
Det är någonstans där som hovrättens syn skiljer sig från tingsrättens. I hovrätten sitter experter på våra lagar. Tro inte att den mildrade domen från två och ett halv års fängelse ned till böter och villkorligt har skett utan djupa överläggningar. Men hovrätten följer lagar helt utan sentimentalitet.
Hovrätten tycker inte att det är bevisat att 57-åringen insett att han höll på att insjukna – vilket anses vara anledningen till dödsolyckan. Därför gör rätten bedömningen att oaktsamheten inte har varit tillräckligt allvarlig för att brotten ska bedömas som grova.
Ett rejält bakslag för åklagaren som inte lyckats förmedla det som framgår i förundersökningen - att mannen faktiskt hållit sig ifrån bilkörning tidigare med tanke på egen sjukdomsinsikt.
Utredningen beskriver bland annat hur han från sitt dåvarande jobb i Smedby till hemmet i Nybro drabbades av synrubbningar och koncentrationssvårigheter, varför han tvingades stanna bilen tolv gånger. Mannen hade därefter ett uppehåll i bilkörningen i fyra år.
Och att 57-åringen dessutom kört med en hastighet utan någon hänsyn till omgivningen är något som hovrätten kallt konstaterar inte förändrar något till ”grovt”.
Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för pappan och den överlevande brodern att behöva läsa hovrättens dom.
Men är jag förvånad? Nej.
Jag förutspådde faktiskt redan inför tingsrättens förhandlingar utgången i målet:
”I det här målet skulle det kunna innebär att 57-åringen både var medveten om att han inte borde köra bil, men ändå körde och det utan hänsyn till trafikregler - och döms i tingsrätten.
Men att mannen drabbats av epilepsianfall som han inte kunde förutse - och frias i hovrätten.”
