Ledare: Till sist återstår bara att publicera frågorna

Men om Magdalena Andersson och Ulf Kristerssons privatliv påverkar den politiska utvecklingen i Sverige? Nja, där börjar de flesta nog tycka att det möjligtvis skulle kunna vara befogat med ”skriverier”, men inte självklart.

Och om Magdalena Andersson och Ulf Kristersson totalt oväntat skulle bilda regering ihop, samt att det i samband med detta förekommer tips från deras respektive partikamrater att Magdalena och Ulf har någon form av personlig relation?

Ja, om inte journalister vid Dagens Nyheter eller Aftonbladet ställer frågor om detta så har de inte gjort sitt jobb.

Översätt detta till Mörbylånga kommun, med kommunalrådet Matilda Wärenfalk (S) och snart vice kommunalrådet Ulrik Brandén (M) i samma roller. I flera månader har lokal media, säkert inte bara Ölandsbladet, brottats med den politiska händelseutvecklingen i kommunen.

Jo, vi har fått tips både från socialdemokrater och moderater. Det fick vi tidigt. Kalla mig som ansvarig utgivare för blödig och vek, men sådana rykten kan man inte bara skriva rakt av om. Fler människor än de direkt utpekade berörs. Konsultering med andra utgivare, tidningsjurister och statsvetare stödjer att vi väntar med publicering tills vi har mer på fötterna, men också att det måste göras i sinom tid.

Sedan kommer det till någon slags ohållbar gräns, när politiken överskuggas totalt av något annat.

Matilda Wärenfalk vänder sig själv till sina partikollegor och ber dem ”slå ner dessa illasinnade rykten” om henne och Ulrik.

Liberalen Tommy Lindström skriver insändare under rubriken ”Politisk dansbana” och beskriver att; ”C och V åkte ut och ersattes med Moderaterna över en natt”.

”När känslor och relationer konfronteras mot förnuft blir det svårt att orientera sig i det politiska landskapet”, skriver vänsterpartiets Anders Wassbäck och uppmanar vidare; ”Ett parti kan ju kräva en partimedlems avgång om man saknar förtroende för politikern”.

Det är bara några exempel på anspelningar som fritt flödar i den politiska debatten.

Tidningen har fått ta bort kommentarer under våra facebook-artiklar. Insändare har tvingats gå i papperskorgen, antingen för att de varit helt anonyma även för oss, men också för att tonen i många insändare varit opublicerbar.

Låt oss vara på det klara med att Ölandsbladet inte vet hur det ligger till med ryktet. Vi har flera gånger försökt få både Matilda Wärenfalk och Ulrik Brandén att kommentera. Det har varit ”inga kommentarer” eller inga svar överhuvudtaget. Det är deras val och kan uppfattas som klass på ett sätt, att rykten inte kommenteras. Men för Mörbylångapolitiken hade en dementi eller ett bekräftande kunnat leda till fortsatt verkstad.

Till sist måste Ölandsbladet gå förbi huvudpersonerna och, självkritiskt för vår del, så bidrar detta säkert till att ryktesspridningen ökar ännu mer. Men vi är satta att granska demokratin – någonstans är det betydligt viktigare än ”klickjakt”.

Här går moderater och socialdemokrater plötsligt samman, utan att Centern eller Vänstern får veta vad det är i samarbetet som inte fungerat. I december ska fullmäktige formellt klubba igenom den nya organisationen, som kommer betyda att en del anställda vid Mörbylånga kommun blir av med sina jobb. De hotade anställda blir en del av politikernas spel, som de omöjligt kunnat påverka.

”Det känns jävligt olustigt”, säger en av de oroliga anställda inför julen.

I takt med att Ölandsbladet, och säkert andra medier, väntat svar från Wärenfalk och Brandén, så har tonen i redaktionsmejlen hårdnat:

”Hej. Varför mörkar ÖB vad som hänt? ÖB vet vad som försiggår mellan partierna i Mörbylånga. Alla vet. Och därför vet också ÖB. Då kan man ju lika bra skita i tidningen!”

En känd kulturpersonlighet på södra Öland skriver i ett mejl om den ”noga planerade kuppen”, berättar detaljer och ger en dyster framtidsprognos:

”Med detta dolda maktspel så är demokratin död i Mörbylånga!”

Margaretha Lööf-Johanson, S-veteranen i Mörbylånga, beskriver idag hur hon hörde ryktet första gången i september:

”Omdömeslöst att inte tala om hur det är. Bekräfta eller dementera!”, manar Lööf-Johanson.

Det kunde faktiskt inte ha sagts bättre!