Ledare: ”Tänk om vaccinet kommit tidigare, då hade farsan sluppit få polio!”
Jag visste att covid-19 inte var att leka med. Vänner har dött, andra har drabbats av årslånga postcovid-följder.
För mig var det ett självklart val att ta mina sprutor. På exakt dagen fem månader efter andra sprutan så kunde jag ta en tredje spruta på drop in-mottagningen på Ölands Köpstad.
Det hade varit vackert att säga att jag tog mina sprutor för mänsklighetens skull, att jag gjorde det för att minska smittspridningen. Men sanningen är att jag tog sprutorna av högst egoistiska skäl - för att inte dö eller drabbas av svår postcovid som mina vänner.
”Farsan drabbades av polio, eller barnförlamning som det kallades, just innan vi fick vaccin mot den fruktansvärda sjukdomen i Sverige i början av 50-talet.”
På samma sätt har jag manat mina nära och kära att göra samma sak. Ta dina sprutor, gör vad du kan. Någonstans i bakhuvudet har jag också hela tiden haft farsans polio i bakhuvudet. Han drabbades av polio, eller barnförlamning som det kallades, just innan vi fick vaccin mot den fruktansvärda sjukdomen i Sverige i början av 50-talet.
Som ett under släppte förlamningen för farsan, men än idag, 70 år senare, följer läkaren upp postpolion. Hade vaccinet kommit några månader tidigare hade han och familjen sluppit ett mycket långt lidande.
Jag vet faktiskt inte om det förekom diskussioner om vaccinet då, om det ansågs farligt, farmor och farfar är inte i livet så att jag kan fråga dem.
I min familj har vi tagit de vaccin vi blivit erbjudna. Nio dagar efter att jag tagit dos tre av covid-vaccinet kom dottern hem från skolan med symptom och så pang var hela familjen smittad.
Jag säger det igen, jag vill inte tvinga dig eller någon annan att ta vaccin. Men jag är väldigt glad att jag hade vaccin i kroppen när jag drabbades, även om tredje dosen mått bra av att få verka sitt syfte ytterligare några dagar.
Jag kände kraften i sjukdomen, även om det nu var den ”lättare” varianten omikron. Det var dagar och nätter med hostan från helvetet. Halsont som jag aldrig känt det tidigare.
Även jag har tidigare skrattat åt ”mansförkylningar” och det kan jag säga, det här var värre än något annat jag varit med om. Fortfarande långt efter det att jag är friskförklarad så blir jag andfådd av kortare promenader och hostan vill inte ge med sig. Utan vaccinet? Har funderat över det. Min analys är att det varit stor risk att jag blivit ett streck i iva-statistiken.
Kostnaden per dygn och patient på iva ligger någonstans mellan 45 000 kronor och 60 000 kronor, uppgifterna varierar. Bra vård måste självklart få kosta pengar och livräddande åtgärder är förstås prio ett. Jag är glad att jag slapp belasta samhällsapparaten den här gången i alla fall. Det kommer tyvärr andra tillfällen då min och andra familjer kommer behöva den där sjukhusvården som inte är så lätt avhjälpt med ett vaccin.
