Hovrätten sänkte tingsrättens dom på två och ett halvt års fängelse till villkorlig dom med böter. En seger för 58-åringen och hans försvar, på något annat sätt går inte att analysera hovrättens besked.

Den juridiska termen ändrades - ”grovt vållande till annans död” blev i den högre instansen ”vållande till annans död”.

I hovrättens dom friskrivs emellertid inte 58-åringen från de skadestånd han av tingsrätten dömts att betala till de överlevande i familjen, sammanlagt 142 000 kronor.

Kärnan i målet är förstås sjukdomsbilden. I utredningen framgår att 58-åringen varit medveten om att han inte borde köra bil - ”vid stress hamnar i ett epilepsiliknande tillstånd med åtföljande sänkt medvetandegrad”.

Sedan har mannen kört i alla fall och fått tydliga signaler som borde fått honom att stanna bilfärden. Men det gjorde han inte och två människor dog.

Nu hävdar 58-åringen och hans försvar att han borde fråntas skuld, eftersom olyckan inträffat på grund av sjukdom. Men, och här är ett stort men, att det som hovrätten skriver i sin dom att 58-åringen INTE ”under färden insåg eller ens borde förstått att han höll på att insjukna.”

Det är således ett komplicerat ärende som det faktiskt finns en möjlighet att Högsta Domstolen tar upp. Årligen överklagas 6 000 mål till Högsta domstolen, men det är bara drygt 100 som prövas.

Givetvis en dubbel mardröm för den drabbade familjen. Det här med att sjukdomsbilden ska skruvas så att den passar in i försvarets modell för att slippa ansvar och att betala ersättning till de överlevande familjemedlemmarna.

Okej, tingsrättens dom mildrades av hovrätten och ja, ni förstår hur 58-åringens önskan är att Högsta domstolen fortsätter den straffskale-lutningen...

Som sagt, det är grå juridik och alls inte omöjligt att det skulle kunna bli en vinst för 58-åringen även i Högsta domstolen.

Det är i det läget man bara vill ställa sig upp och skrika till försvaret - det räcker nu; ”don't push it too hard!”

En juridisk vinst kan aldrig vara värd så mycket!