Ledare: Norra Öland så mycket bättre än södra - förkrossande statistik
Borgholms kommun kallade direkt till presskonferens när siffrorna från årets medborgarundersökning kom från SCB i december. Varför inte Mörbylånga kommun gjorde detsamma? Tja, möjligen beror det på resultatet?
Faktiskt är det så att Ölandsbladet själva fått leta upp resultatet för SCB:s medborgarundersökning i Mörbylånga. En mätning som SCB gör varje år i alla svenska kommuner.
480 personer i Mörbylånga kommun har svarat och 389 i Borgholm. Ett hyfsat brett underlag.
Det finns många likheter mellan våra kommuner, vilket syns i svarsstatistiken. Nära hundra procent tycker det är bra att bo i Mörbylånga eller Borgholm. Bättre betyg är svårt att få.
Det upplevs tryggt att bo både på södra och norra Öland.
Den stora skillnaden mellan kommunerna enligt siffrorna handlar egentligen om våra folkvalda politiker.
”Noterbart är att enkätundersökningens sista dag var 7 november, med utlovad resultatredovisning i december.”
Anser du att dina politiker arbetar för kommunens bästa? Här är siffran för Borgholm 66,8 procent, medan motsvarande för Mörbylånga bara är 42,6 procent.
Har du förtroende för din kommuns politiker? Det har Borgholm till 63,7 procent, medan Mörbylånga når 44,4 procent.
Ansvarstagande kommun? Borgholm - 57 procent, Mörbylånga - 32,6 procent. Så fortsätter det. Ja, ni fattar.
Noterbart är att enkätundersökningens sista dag var 7 november, med utlovad resultatredovisning i december. Den politiska bomben i Mörbylånga med nya vänpakten mellan Socialdemokraterna och Moderaterna briserade officiellt först i slutet av november. Kanske leder det nya styret till bättre siffror?
Lokaltidningen spelar en roll, förstås. En rutinerad S-veteran viskade att Mörbylångas S-grupp inte alls var nöjda med Ölandsbladet.
Helt ärligt har tidningen svårt att hantera S-styret just nu. Officiellt är fortfarande Matilda Wärenfalk kommunalråd, men när Mörbylånga kommun går in i ett viktigare skede än på många år så gör hon sig svår att nå.
I rollen som kommunstyrelsens ordförande ikläder man sig en roll och arvoderas faktiskt, med någon måtta, för att alltid vara tillgänglig.
”På resande fot” låter Wärenfalk emellertid hälsa och hänvisar våra frågor om kommunstyrelse och medborgarundersökning till moderaten Ulrik Brandén och tjänstemannen Ann Willsund.
Ulrik Brandén ska egentligen inte behöva svara för det tidigare styret och Ann Willsund är som tjänsteman bara en utförare av politikernas direktiv.
Det finns därmed anledning att skriva under på kommuninvånarnas kritik mot det sittande styret i Mörbylånga.
