Sverige kommer få en hård nöt att knäcka när väl den sista gasen försvunnit från Nordstreams saboterade ledningar tio mil söder om Ölands södra udde. Först att undersöka om det går att finna svar på frågan hur sabotaget gått till och av vem.

Därefter den ytterst delikata frågan - ska man tillåta reparation av gasledningen? Släppa in ryska reparatörer på svenskt ekonomiskt territorium?

I den soppa som nu uppstått kring Nordstream så är det en lättnad att Mörbylånga kommun aldrig gav sig in i den där ryska gasledningsetableringen. ”Musen som röt”, beskrivs Mörbylångas nej till inblandning i gasprojektet.

Jämför det med exempelvis Karlshamns kommun där ryska intressen till och med hjälpte till att politiskt öppna upp för Nordstream. ”Silverpenningarna rullar in i Karlshamn”, skrev Gotlandsmedia redan för två år sedan.

Den öländska tanken om ett nät som skulle skapa förutsättningar för ett självförsörjande av biogas växte fram i Föra, Alböke, Löt och Köping för sju år sedan.

Förutsättningarna kunde varit sämre, om man säger så. Öland är ko-tätast i landet.

Enligt projektskrivningen så ska biogasanläggningen med bas i Alböke, eller möjligtvis Knäppinge/Löt, stå klar senast 21 december 2024. Säg såhär, tror inte det gör något om anläggningen är klar tidigare än så. I alla fall inte för delägarna som växt från ursprungliga 20 till att nu omfatta 46 stycken i sju socknar.

Lastbilar, bussar, traktorer och bilar som i framtiden kan drivas av koskit, kretsloppet kunde inte skapat ett bättre kretslopp. Jo, det finns de som påpekar att även biogas bidrar till växthuseffekten om än i mindre omfattning är traditionellt bränsle. Men vi får gräva där vi står. Och om skiten tidigare varit ett bekymmer så blir den nu guld värd för ölänningarna.