Ledare: ”En hopplös kamp att hitta lokalpolitiker så det räcker”

Men faktum är ju att gemene man skiter i vad som händer i kommunens fullmäktigesal och/eller saknar kunskap om vad en lokal politiker faktiskt kan göra. Varje media har i dag verktyg att avläsa vad som intresserar läsekretsen. En lokaltidning har ett samhällsansvar att beskriva, granska och till viss del också lyfta fram vad som försiggår i maktens korridorer, som det vackert heter. Men det finns sannerligen inga likhetstecken mellan samhällsansvariga artiklar och mest lästa artiklar.

Mörbylånga kommun har haft förtvivlat svårt att besätta de sista stolarna i fullmäktige senaste mandatperioderna. Det är heller inte precis så att suppleantkön är lång att fylla på från när återbuden ramlar in.

En beredningsgrupp tog därför fram ett förslag om att minska antalet ledamöter i fullmäktige från 45 till 41, Borgholm har exempelvis 35 ledamöter och minikravet för en kommun av Mörbylånga storlek är 31 ledamöter.

Märkligt nog gick fullmäktige emot beredningsgruppen som tvärpolitiskt utrett frågan och antalet ledamöter hamnade på 43.

Ytterligare ett bevis på de små kommunernas svårigheter är tillsättningen av en ny ordförande för socialnämnden i Mörbylånga, en av de absolut tyngsta politiska posterna vi har på lokal nivå. Det fanns helt enkelt ingen som kunde ta över när nu Mathias Karlsson flyttat till Kalmar.

I stället blev det en ”headhunting”. Socionomen Sofia Wermelin känns onekligen som en person med gedigen erfarenhet från det sociala området och väl duglig. Men hon går rakt in som socialnämndens ordförande utan en enda dags erfarenhet som politiker, vilket hon beskriver såhär ; ”när jag fick förfrågan fick jag mer eller mindre skriva ut alla partiprogrammen och läsa på och fastnade för Centerpartiet”.

Utvecklingen är oundviklig. Förr eller senare så kommer Öland att enas under en kommun för att klara den politiska organisationen och demokratin.